Skulle egentligen ha börjat klockan sju idag.. men hade sådan tur igår att jag blev tillfrågad om jag inte kunde byta pass till att jobba kväll istället. Passade mig utmärkt, för imorgon jobbar jag natt :/ och visste inte riktigt hur jag skulle få ihop det rent sömnmässigt med att gå upp fyra på morgonen ena dagen och sedan jobba natt dagen efter..
Så jag fick sova ut imorse, och vaknade till ett strålande solsken =)
Ingen dum start på dagen alls. Nu har jag njutit av frukost i lugn och ro..
Igår mötte jag en patient som skakade om mig rejält. Han var yngre än mig, svårt handikappad och dessutom väldigt sjuk. Hade två assistenter som skötte om honom dygnet runt. Jag fick ett brev i handen där han förklarade sina problem. Och jag kände mig plötsligt så otillräcklig och hjälplös. Maktlös. Vad gör det lilla jag kan göra för honom för skillnad? Önskade återigen att jag hade händer som kunde hela.. Men fick nöja mig med att göra illa honom genom att ta kontroller och prover :/ Och fick trots det bara ett vänligt leende tillbaka. Så jag gick hem med en känsla av tacksamhet. Att det finns människor som orkar med att le trots att de är så hårt drabbade och svårt sjuka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar