Fågeljägaren

Mammas katt har fått smak på fåglar. Hon brukar höra av sig när hon hittar fullt med fjädrar på köksgolvet. Det värsta är att de inte alltid är döda. I morse var en sån dag. Katten kom in med en grön liten fågel i munnen. Hon hade haft blod och smet och fjädrar överallt, för katten hade jagat runt den stackars skadade fågeln och rivit ner halva inredningen. Till slut hade katten haft ihjäl fågeln och lagt den i matskålen. Där fick den dock inte ligga länge, mamma tog bort den, förstås. Det är ju naturens gång, men sorgligt ändå, på något sätt. Svårt att tro att hennes söta lilla kisse kan vara så stygg ;)

Själv mötte jag en skogsmus eller vad det nu var på hemvägen. Jag hoppade till rejält, för den sprang rakt över min fot. I mörkret. Det var nära att jag skrek till, men jag lyckades behålla sansen.
Herregud, folk kan ju tro att jag blev rädd! För en liten mus; eller var det kanske en råtta?
Nu när jag tänker efter kommer jag ihåg att den faktiskt var rätt stor :).

Ifall nu någon fått för sig att jag har någon sorts fobi för det mesta i djurväg, kan jag berätta att jag faktiskt gått ner i en krokodilgrop och klappat en krokodil. Inte på Skansen. Utan i det vildaste Afrika. Förevigat på kort. Stora djur går bättre =)

Snurrig dag annars.