En släng av osynlighet

Insåg inte förrän jag kommit till busshållplatsen att jag vaknat upp osynlig idag =)
Någonting hade uppenbarligen hänt under natten. Kanske var därför det var så svårt att sova...
Stressar (precis så som man helst inte ska göra) för att hinna med bussen, kommer till hållplatsen i tid, står och pratar i mobilen- och ser hur bussen åker förbi; utan att stanna.
Jamen vad f-n... Nästa buss närmar sig- och då har jag väntat ett tag ska ni veta- och den svischar också förbi.. Vad är det frågan om? Är det första april? Dolda kameran? Har man flyttat på busshållplatsen? Kanske har jag missat någon väsentlig information någonstans?
Tredje bussen stannar. Och nu tänker ni "tredje gången gillt". Men icke. Det är måndagmorgon, då gäller inte den regeln alls, inga andra regler heller vad det verkar. För busschauffören går ut ur bussen, med en flaska i handen (nej, inte en sån flaska) och jag tänker att han ska väl putsa upp bussen lite så jag får åka lite ståndsmässigt nu när jag väntat så länge.. Men plötsligt sätter bussen iväg, utan mig. Jag var ju precis på väg att kliva på..

Det var då jag insåg att jag blivit osynlig.
Så när nästa buss kom, trängde jag mig emellan ett gammalt par, tänkte att då kommer jag ju med iallafall, osynlig eller inte. För de kan väl knappast stänga dörrarna innan den gamla gubben hunnit på bussen...
Och jag kom på bussen. Som visserligen inte gick direkt dit jag skulle, utan kuskade runt lite överallt, men jag kunde inte chansa ;)

När jag väl kom försenad och med andan i halsen till jobbet, var jag plötsligt fullt
synlig igen :(
Kunde det inte hållt i sig ett tag till...

Hann inte med något kaffe idag heller, men vad kunde man vänta sig.. Är såå kaffesugen nu, men det är väl bäst att låta bli, skulle vara skönt att få sova lite inatt =)