Vardagshjältar

                                                                      

Idag går mina tankar till alla som kämpar för sina sjuka anhöriga och aldrig ger upp.
Trots att det många gånger blåser hårda motvindar och det är långa uppförsbackar.
Har mött oräkneliga patienter som blir skickade fram och tillbaka inom vården, en del drabbas så hårt av sin sjukdom och ännu hårdare av att de hamnar mitt emellan olika instanser som inte kan bestämma sig vems ansvar patienten egentligen är.
Dvs vem som ska betala.

Ofta finns det en riktig hjälte till anhörig som satsar all sin tid och kraft till att ringa runt, skjutsa in till olika sjukhus och vårdcentraler, se till att det ordnas med hemtjänst, etc..
Och ser till att patienten kommer in till sjukhus när det inte fungerar längre.

Tyvärr ser ju platsläget så ut i vårt land att platserna helt enkelt inte räcker till.
Och utan dessa hjältar som jag misstänker inte är så få i vårt land skulle sjukvården braka samman.
Den går på knäna redan nu.
Jag ser och märker det dagligen i mitt jobb.
Det är bara en tidsfråga om inget görs NU.

Mina tankar går också till alla dem som inte har någon. Till alla dem som är tvungna att kämpa på helt själva.
Som är helt ensamma men ändå hittar styrka någonstans ifrån att fortsätta kämpa.
Trots sjukdom och värk.

Ibland när jag möter någon som kommer in till oss i ett sånt tillstånd att man undrar hur denna människa har kunnat levt själv i det tillståndet vill mitt hjärta bara brista.
Och jag kan inte låta bli att undra hur många av våra äldre och sjuka som sitter instängda i sina lägenheter för att de inte kan, orkar eller förstår att be om hjälp.

Skickar en stor kram till er alla!
Vara rädda om er och de människor ni har i er närhet!
Ha en superfin kväll alla ni underbara!