Vardagen är en pålitlig tillflyktsort när det stormar

                                                                    * bild från morgueFile.com


När den ibland så skrämmande och obehagliga verkligheten tränger sig alltför tätt inpå kan själva vardagen vara en räddningsplanka att fly till och en stadig stöttepelare att hålla fast i.  När verkligheten där utanför brutalt kryper under huden på oss och kräver hela vår uppmärksamhet och påminner oss om hur grymt livet kan vara så kan det vardagliga erbjuda oss en trygg famn att vila i för ett litet ögonblick.

Livet blir mer begripligt och hanterbart när vi då och då tillåter oss att uppslukas av vardagen. Vi kan fokusera vår uppmärksamhet helt och fullt på det vi har framför oss just nu. Vi kan hängivet ägna oss åt att diska, att laga middag, att sy i en knapp, njuta av en kopp kaffe, låta solens strålar värma oss eller läsa en spännande bok.
Vi behöver tänka på något annat för en stund ibland.
Få lite distans till allt det som bekymrar oss och oroar oss.

Vardagen är en suverän och pålitlig tillflyktsort när det stormar runt omkring oss.
Vardagens väl inövade och många gånger ganska så enformiga rutiner kan skänka oss lugn och ro när vi behöver ta oss vidare genom sorg och förluster, när oro över saker och händelser i våra liv hotar att kväva oss, när rädslan får vår puls att rusa och vår mage att protestera, när känslor av vanmakt och hopplöshet hotar att ta över maktpositionen och ledarrollen inom oss.

Men mitt i allt som händer och förändras och försvinner runt omkring oss så upptäcker vi att vardagslivet bara fortsätter och fortsätter och fortsätter.
Vad som än händer i världen. Vad som än händer i våra liv.
Vad som än händer inom oss.
Hur turbulent och oförståeligt och vansinnigt och oberäkneligt livet än ter sig.
Så fortsätter vardagen att pocka på vår uppmärksamhet.
Tvätt behöver tvättas, mat ska lagas och ätas, golv ska dammsugas, räkningar betalas, fönster tvättas, kaffe kokas, sopor kastas, mat handlas, tänder borstas och jobb måste skötas.
I en evig cirkel.

Och vi kan välja att förfäras och bli avskräckta och uttråkade och kanske illamående av detta eviga kretslopp och det arbete som ständigt måste upprepas. Igen och igen.
Vi kan svära över det och sucka och vi kan gnälla och beklaga oss.

Eller så kan vi välja att bara hoppa in i det utan att tveka, ta ta i något av allt det som behöver göras, koncentrera oss helt och fullt på det vi har framför oss, om det så är att vika tvätt, för om vi slappnar av i stunden och låter bli att tänka på något annat kan vi slutligen känna hur lugnet sänker sig över oss.
Och vi känner den stilla närvaron av ett ögonblicks frid.

Det är en av de gåvor som vardagen skänker oss när vi hängivet ägnar oss åt den.