Konsten att verkligen lyssna

                                                                           * bild från morgueFile.com


Ibland märks det så tydligt.
Att vi talar helt olika språk.
Att vi kommer från helt olika världar.
Och att vi inte alls förstår vad folk vill ha sagt eller vad de egentligen menar. 
Vi tror förstås att vi förstår och att vi har hela bilden klar för oss.
Vi utgår alldeles för ofta ifrån att vi vet vad någon annan menar.
Så därför lyssnar vi inte heller så noga på vad de har att säga.
Vi tänker på annat. Hör ett och annat ord. Ett ord här och ett ord där.
Vi avbryter. Gärna ofta och mycket.
Och vi fyller i tomrummen mellan deras ord med våra egna tankar och funderingar, målar över med våra egna färger. Och vi tror att vi förstår.
Men vi missförstår.
Alltför ofta. Alldeles på tok för ofta.

För att lyssna och verkligen höra vad någon annan säger måste man vara helt närvarande.
Beredd att koppla bort sig själv för en liten, liten stund.
Strunta i alla förutfattade meningar man har.
Låta bli att avsluta andras meningar bara för att den som talar behöver ett ögonblick på sig för att hitta de rätta orden. Ha lite tålamod. Det lönar sig.

För om vi lär oss att verkligen lyssna så öppnar sig en helt ny värld för oss.
Vi får för ett ögonblick chansen att blicka in i en helt annan verklighet.
Se världen som någon annan upplever den.

Och vi kanske upptäcker att det inte alls var som vi trodde.
Utan helt annorlunda.
Och att vi för en gångs skull faktiskt förstår vad någon menar.

Det är en stor gåva, att ge någon annan, att lyssna och försöka förstå.

För att prata och uppleva att någon verkligen lyssnar på det man har att säga, det är så sällsynt i vår stressade värld. Det är snudd på magiskt.
Det är som rent balsam för själen.

Och det har en förmåga att hela brustna hjärtan.