Ständigt vaksamma ögon

                                                                                    * bild från morgueFile.com

                                                                             
De finns där runtomkring oss, hela tiden. De som alltid vet bäst. De som kan precis allt.
Med sina ständigt vaksamma ögon följer de oss ihärdigt och bevakar oss.
Betraktar oss och bedömer oss. Väntar. Bidar sin tid.
Vägrar släppa oss med blicken ens för en endaste liten stund.
De ser förstås varenda misstag vi gör. Och de är alltid redo att slå till.
Alltid lika snabba och effektiva att attackera oss.

Och vi kanske inte alltid är beredda och blir rejält tilltufsade.
Förvånade och fullständigt förvirrade börjar vi försvara oss och förklara oss.
Fast vi egentligen inte behöver. Fast vi egentligen inte vill eller orkar.
För det stjäl så mycket tid och energi ifrån oss, detta eviga förklarande och försvarande.
Och det urholkar vårt självförtroende.
Konstruktiv kritik är för det mesta väldigt bra och givande.
Om man tar det på rätt sätt och verkligen lyssnar.
Det kan hjälpa oss att utvecklas, bli ännu bättre på det vi gör, kanske bli effektivare.

Direkta påhopp för att någon har behov av att hävda sig själv är det däremot inte.
Att leta småfel utan större betydelse hos allt och alla och ständigt komma med kommentarer, anklagelser och tillsägelser tjänar inget syfte.
Det leder inte vidare någonstans. Det tar stopp. Ingen växer och utvecklas av det.
Det är en simpel återvändsgränd.

Och det är viktigt att komma ihåg att de inte alltid har rätt, dessa personer som tror sig veta allt.
Vi behöver lära oss skillnaden. Veta när det är värt att lyssna och när man kan slå dövörat till.
Och alltid minnas att vi alla är människor.

Vi är inga förprogrammerade maskiner som fungerar felfritt till den dag vår motor går sönder.
Vi har underbara dagar då allt bara fungerar.
Och mindre underbara dagar då vi önskar att vi aldrig gått utanför dörren.
Så ser det ut för de flesta av oss. Det är en del av att vara människa.
Och det är okej.

Det blir så lätt att vi fokuserar på allt det vi inte tycker fungerar att vi glömmer bort allt det som görs riktigt bra och faktiskt fungerar som det ska.
Och vi glömmer alltför ofta bort att berömma människorna vi har i vår närhet för detta.
Faktum är att om vi vill att något ska fungera bättre, är det bästa vi kan göra att uppmuntra och ge beröm.

Ofta leder det till en större ansträngning och bättre resultat eftersom beröm inspirerar och lyfter folk att prestera ännu bättre.
Det kostar inte oss så mycket, att vara lite mer generösa med uppmuntran.
Men det kan göra en enorm skillnad i någons liv.