Luft under vingarna

                                                                         * bild från wikipedia

Plötsligt en dag står vi där och känner det som om vi sitter fast.
Livet känns så grått och outhärdligt trist och det verkar som om precis allt och alla går emot oss.
Vi känner oss fastlåsta i vårt eget liv och vi vet inte hur vi ska ta oss loss.
Om vi överhuvudtaget någonsin, någon gång kommer att komma loss.
Vi längtar efter att fly vår väg. Rymma långt bort från alla plikter.
Långt, långt bort från vårt eget liv.
Vi längtar efter mer frihet. Lite luft under vingarna.

Men de flesta av oss stannar kvar. Vi försöker stå ut.
Trots att det känns som om vi är ensammast i världen och ingen förstår.
Ingen bryr sig. Ingen tycker om oss.
Världen är orättvis och grym.

Vi skyller gärna på ödet, dålig karma, otur, vårt jobb, ja, alla anledningar vi kan komma på när vi tycker att våra liv inte fungerar. Det är sällan vårt eget fel.
Och när vi tycker att det inte finns någonting att glädjas över eller att se fram emot och framtiden ser mörk och förfärande tråkig ut så är det alltid någon annans fel.
Ödet igen förstås. Våra gener. Alla andra.

Det finns ju ingenting vi kan göra åt saken eftersom det inte är vårt eget fel.
Det finns alltid någon eller något att skylla på.
Och vi slipper ta ansvar och ta itu med våra liv.

Tänk om vi skulle våga se det som att vi faktiskt har ansvar för vårt eget liv.
Och för hur vi upplever det. Och till och med för hur vi väljer att leva det.
Tänk om vi skulle ta av skygglapparna som vi allt som oftast går omkring med och börja se oss omkring.

För livet kanske inte är alldeles grått och trist bara för att vi upplever det så.
Det kanske inte ens är helt svart eller vitt.
Utan alldeles fullt av sprakande färger och underbara människor och möjligheter bara vi ser oss omkring.

Det är så lätt att bara gå på i gamla hjulspår och irriteras över att det aldrig händer något roligt eller spännande i ens tillvaro. Att sucka över att ingen hör av sig och att man känner sig ensam och bortglömd. Att fortsätta göra det man alltid gjort och uppgivet undra man var man ska kunna hämta ny inspiration ifrån.
Var man ska kunna få ny energi och livslust ifrån.
Undra över vem som ska komma och rädda en och när denna person ska dyka upp.

Och egentligen finns möjligheten till ett annat liv där hos oss hela tiden.
Om vi bara öppnar våra ögon och börjar se världen omkring oss.
Om vi börjar se att vi kan mer än vi tror. Mycket mer.
Om vi lyfter blicken.
Och upptäcker våra egna vingar.

Och plötsligt inser att ingen behöver komma och rädda oss.
Det är bara att breda ut vingarna och börja flyga.