Skrattet befriar

                                                                     

Alldeles för ofta märker jag att jag glömmer bort att ha roligt.
Livet rusar på, plikter och saker som bara måste göras stjäl min uppmärksamhet och så fastnar jag där.
Mitt i allvaret. Och vardagen känns tung och trist.

Tills jag blir påmind av något eller någon hur befriande härligt det är att bara få skratta och ha riktigt kul.
Bara slappna av och strunta i alla krav för en stund. Bara få vara.

Och så inser jag att man självklart kan ha roligt samtidigt som man utför saker och ting som måste göras.
Det ena utesluter faktiskt inte det andra. Tvärtom faktiskt.

På akuten där jag jobbar tycker jag det här blir extra tydligt.
Hur befriande det kan vara med lite humor även i mötet med de allra sjukaste patienterna.
Det är förstås olika från person till person och självfallet beror det på vad det är för situation man möts i, men jag upplever mer och mer att skrattet kan ta udden av det mest eländiga för en stund.
Och skrattet öppnar ofta vägen till en känsla av gemenskap och samhörighet.
Får oss att må lite bättre. Vi får lite distans till det vi står i och kämpar med.

Skrattet och humorn ger oss tid till lite återhämtning från all stress och alla krav.
När skrattade du senast?