Kära Florence

Florence Nightingale

                                                                                                          *bild från thesearchfoundation

Tänk om du hade kunnat ana att du drygt hundra år efter din död fortfarande skulle personifiera sinnebilden av den perfekta sjuksköterskan. Att din upplevelse av yrket som ett kall, ett livsuppdrag, ett sätt att leva, skulle sätta sina spår än i våra dagar.  Att den fortfarande lever kvar, essensen av din insats.
Att vi ännu hör ekot av dina steg mitt i natten när du gjorde dina nattliga ronder.
På gott och ont.

Bilden av dig som en självuppoffrande ängel som arbetade gratis är förstås inte sann.
Men det är den som lever kvar, det är den som etsat sig fast på våra näthinnor.
Det är den bilden vi har att kämpa emot vid våra löneförhandlingar.
Inte uttalat förstås. Men under ytan. Som en ständig skugga över oss.
Att när man har ett kall, då behöver man inte tjäna så mycket pengar.
Man står över den sortens världsliga behov.
Och när man har ett kall, då bör man inte opponera sig mot att jobba varannan helg och fyra kvällar i veckan. Eller ständiga övertidstimmar. Man förväntas inte ha ett liv utanför sjukhusets dörrar, man bör leva för sin livsuppgift. Återigen aldrig uttalat. Men underförstått.
Vi behöver göra oss av med den här bilden.
Och se verkligheten som den är.

Vid sekelskiftet gällde att en sjuksköterska skulle vara ogift, annars fick man begära utträde ur sjuksköterskekåren. I våra dagar får man vara både gift och ha familj men sjuksköterskekåren går på knäna av helt orimliga arbetsvillkor. Man orkar inte med familjelivet.  Många kollegor vittnar om barn som inte känner igen sin mamma längre för att hon alltid är så sur. Och trött. Och slutkörd. Förhållanden kraschar.
Det är inte vettigt.
Det behövs en förändring.

Och då tänker jag på dig, Florence.
För du var en ytterst målmedveten kvinna med en stark vilja och ett gott affärssinne.
Du var företagsam och kämpade för att förändra villkoren för de fattiga och sjuka i samhället.
Och du krävde att allt arbete skulle ge rimligt betalt, samtidigt som det arbete som utfördes självklart skulle vara av god kvalitet.
Sagt med dina ord;

                              "Det arbete som duger är det
                               som blir utfört av duktiga händer,
                               styrda av en klar hjärna och
                               inspirerat av ett kärleksfullt hjärta."


Dagens akutsjukvård lämnar snart inget utrymme för ett väl utfört arbete.
Belastningen på personalen är för hög, sjukhussängarna för få, krafterna tryter.
Många väljer att ständigt tacka ja till extrapass och heldagar för att få ekonomin att gå ihop.
Och för att samvetet kräver det.

Men sjukvård av god kvalitet kan inte utföras av en slutkörd personal.
Vi skulle behöva någon som du här idag, Florence.