* bild från morgueFile.com
Jag har mött våren i all sin prakt de här senaste dagarna.
Och jag bara häpnar och förundras över dess storslagenhet och skönhet.
På bara några dagar känns det som att hela världen fullkomligt förvandlas inför mina ögon.
En helt annan verklighet möter mig när jag går utanför min dörr.
Det är en behaglig ny värld.
En värld som förtrollar mig.
Det som var mörkt och kallt och grått och trist har försvunnit och ersatts av ljus och värme och ljuvliga färger och jublande våryra. Bitande förfärande iskalla vindar har gett sig av, snön är borta, skyltarna som varnar för fallande istappar är instuvade i något förråd någonstans. Istället ser jag underbara färgrika blommor, glatt kvittrande fåglar och utefik fulla av människor som pratar och skrattar och umgås. Jag ser träd som nyss stod alldeles kala och utan minsta tillstymmelse till liv och som nu fullkomligt har exploderat av liv och grönska.
Och jag blir fullständigt betagen och hänförd.
För att det är så ljuvligt och härligt och nästan ofattbart vackert.
Och för att det inger hopp och livslust och ren glädje och ny inspiration.
För med våren blir vi påminda om att det som verkade så omöjligt att föreställa sig för bara ett antal veckor sedan, nu är här. Äntligen. Och vi blir påminda om att trots att mörkret och kylan ibland tycks ha kommit för att stanna för alltid, så hittar ljuset och värmen alltid fram och skingrar mörkret. Ofta när vi minst anar det.
Det kan vända så snabbt.
Förändringen kan vara total och fulländad.
Och vi undrar hur det kunde komma sig att vi inte anade att ljuset var så nära.
Våren påminner oss också om att ingenting varar för evigt. Den lär oss att fånga ögonblicket, ta vara på stunden, leva här och nu.
Våren visar oss att mirakel faktiskt kan ske.
Att det som verkade dött kan plötsligt få liv igen.
Och den visar oss att det alltid, alltid, finns hopp, att det blir bättre och ljusare och lättare igen.
Våren lär oss att vi alltid kan fortsätta hoppas och tro och önska och längta.
För ljuset och värmen kommer.
Hur mörkt och hopplöst det än ser ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar