Ikväll vill jag glömma bort allt om märkligt obetänksamma beslut som verkar ha tagits angående akutsjukhusen i Stockholm.
Förhoppningsvis har jag bara missförstått, hört fel.
Låt oss hoppas det.
Och ikväll vill jag bara glömma bort allt onödigt spring under dagen för att hitta blodtrycksmanschetter, febertermometrar, ekg-apparater och nålar. Jag vill låtsas att det inte är sant att man tycker det är för dyrt att köpa in dylik utrustning till en stor akutmottagning. Och jag vill inte tänka mer på etikettskrivare som slutar fungera så att allt måste skrivas för hand eller datorer som krånglar. Ännu mindre vill jag tänka på stress, döden, misshandel och rån, självmordsförsök och sjukdomar. Ikväll tänker jag glömma bort allt det.
Och istället tänka på det underbara mod och den vackra kärlek jag stod ansikte mot ansikte med idag.
Hos den kvinna som följt med sin älskade in till sjukhus.
Som vårdade sin svårt sjuke make dygnet runt hemma.
Och ändå orkade hon le och vara vänlig.
Hos den man som var så hårt drabbad av förlamning och annat men så full av livskraft och mod att jag häpnade. Och var tvungen att vända mig bort för att han inte skulle se tårarna av stolthet i mina ögon när han kämpade för att klara en sak på egen hand och lyckades.
Och jag ska tänka på den fantastiska unga kvinna som med sådant makalöst mod tog så väl hand om sin äldre och sjuke granne och som nu var hans enda livlina och räddande ängel. Hon kämpade för hans rätt till vård. Och följde självklart med honom till sjukhuset för att han skulle slippa vara ensam.
Och jag ska tänka på alla de andra, alla dessa fina människor jag mött idag.
När jag möter alla dessa oerhört modiga och omtänksamma och kärleksfulla vardagshjältar så känner jag mig privilegierad och ödmjuk inför deras enorma styrka och kraft. Det inspirerar mig att fortsätta med mitt jobb. Och får mig att vilja bli bättre, kunnigare, effektivare. Så att jag kan underlätta mer i deras liv, lyfta något av den tunga börda de bär på sina axlar dagligen. Iallafall under den tid de är hos oss på akuten.
De gör ett oerhört arbete i tysthet, alla dessa anhöriga och vänner och grannar.
Som det aldrig talas om. Som sällan uppskattas.
I mina ögon är de fantastiska, dessa vardagshjältar.
4 kommentarer:
Fint att du hyllar dessa "vardagshjältar". Dom är absolut värda detta. man skulle önska att dom uppmärksammades. Dom utför medmänskliga heroiska insatser i det tysta.
Man blir både rörd,imponerad av deras uthållighet och glad att se att det finns runt omkring oss denna mjukhet och vilja att bry sig.
Åh, dem møter jeg også! Det finnes så utrulig mye flotte mennesker i verden. Så fint du skriver om dem.
Hej Kjell!
Ja, det är så fantastiskt!
Jag är full av beundran inför dessa människor, det är otroligt vilket arbete de utför. Man häpnar. De står till förfogande dygnet runt många gånger...
Hoppas du har en fin kväll!
Hej Aggie!
Man blir verkligen så glad när man ser sig omkring och upptäcker alla dessa otroliga människor. De gör ofta inte så mycket väsen av sig så de är lätta att missa, men vilka oerhörda insatser de gör!
Hoppas du har en bra kväll!
Skicka en kommentar