Många gånger håller vi alldeles för hårt i de människor och de saker vi tycker om och älskar.
Så hårt att vi alldeles glömmer bort att det är något ömtåligt och värdefullt vi håller i våra händer, att vår kärlek är som den vackraste fjäril som slagit sig ner hos oss för ett ljuvligt, magiskt ögonblick.
Men vi håller ibland i så hårt och ovarsamt att de skadas och far illa av våra krampaktiga fasthållningsförsök. Och de försöker upprepade gånger att flyga sin väg i ett försök att överleva.
Vi glömmer så lätt att vi aldrig kan äga eller styra över någon annan.
Att de inte är våra ägodelar utan att de är en underbar och fantastisk gåva vi har fått till låns. För ett tag.
En gåva som är vår att älska och vårda och tillbringa tid med här och nu.
Men den är inte vår att hålla fast eller hålla kvar eller på något sätt manipulera att stanna kvar. Vi kan aldrig tvinga någon att tycka om oss eller älska oss.
Det är så viktigt att vi kommer ihåg att vara rädda om det vi har.
Att vi är närvarande i nuet i varje ögonblick och uppskattar de gåvor vi har i våra liv idag.
För vi vet aldrig hur vår morgondag ser ut.
Vi måste lära oss hålla försiktigt i våra älskade med öppna händer.
Och alltid vara beredda att låta de få flyga fritt när de behöver det.
Som den vackraste fjäril.
Livet lär oss att alltid vara redo att släppa taget.
2 kommentarer:
Ett tydligt bevis på det du talar så fint om är när ens barn växer upp och man kanske inte alltid gör rätt när man vill "vara med" och se till att dom har det bra. Många gånger ersätts dock denna "omvårdnad" av en annan men med annat innehåll. Det är inte frekvensen i hur många gånger man ses utan kvalitén i när man ses som är viktig .Speciellt gäller detta när man har barn på annan ort än där man själv bor.
Min son bor i stockholm som är 35 mil från mitt boende. Min kompis har barnen samlade i samma stad som han själv bor. Visst saknar jag det där med att ta en fika med sonen spontant men när min son och jag ses så ses vi ju längre stunder, lagar mat ,tar en öl och pratar-det är också värdefullt.
Relation är vad man gör det till.
Hej Kjell!
Visst är det kvaliteten snarare än frekvensen som räknas, det är helt underbart att umgås så, med matlagning, öl och en pratstund...
Det är livskvalitet det!
Har inga barn själv men har både min mamma och bästa vän i andra städer. Kan sakna det där vardagliga att bara kunna smita in en kort stund på en kopp kaffe eller så... Istället blir det telefonsamtal i vardagen och sedan lite längre besök då man hinner umgås, prata av sig och äta och dricka lite gott...
Skicka en kommentar