Det diskuteras en hel del runt om i landet angående SOS Alarm just nu.
Patienter som uppenbart haft behov av omedelbar vård har vägrats ambulanstransport in till sjukhus.
Och i väntan på att operatören på SOS Alarm ska förbarma sig och skicka ut en ambulans har ett antal personer avlidit.
Att lite strålkastarljus äntligen riktas åt en så pass viktig samhällsfunktion är välkommet och efterlängtat.
På alla arbetsplatser finns det folk som helt enkelt inte är lämpliga för det arbete de anställts för att utföra.
De har hamnat helt fel. Ibland för att de inte har de rätta kunskaperna eller den erfarenhet som krävs. Ibland för att de är totalt ointresserade, likgiltiga och har helt fel attityd till sitt jobb.
Och ibland för att arbetsgivaren inte känner igen rätt kompetens när de nyanställer, eller att de inte har ekonomi eller möjlighet att betala för den.
Det finns enorma kunskapsskillnader inom vården. Gapet är ibland enormt.
Efter det att sjuksköterskeexamen avlagts görs det ingen som helst granskning över att de kunskaper som behövs verkligen finns där. I en del andra länder, Thailand för att ta ett exempel, får sjuksköterskorna göra ett test var femte år för att få behålla sin legitimation.
I Sverige ställs inga liknande krav.
På min arbetsplats, som jag upplever som rätt krävande, var det till för bara några år sedan krav på minst två års erfarenhet inom akutsjukvård för att få anställning.
Nu anställer man helt nyutexaminerade sjuksköterskor.
Det märks tyvärr dagligen i verksamheten.
Det är förstås aldrig lätt att avskeda någon på grund av misstag som begåtts.
Trots allt begår vi alla misstag.
Av mer eller mindre allvarlig art. Det är en del av att vara människa.
Men när konsekvenserna blir så oerhört stora, när ett misstag kostar ett människoliv?
Var ska vi dra gränsen?
Är det okej, ska vi förlåta och förstå och erbjuda en andra och även en tredje chans?
Kanske borde det avgöras av misstagets art. Om det verkligen var ett misstag, eller om det egentligen handlade om ren okunskap eller nonchalans.
Ytterligare en aspekt på det hela, som det inte talas så mycket om, är alla dessa samtal som strömmar in till SOS Alarm. Människor som inte är helt sanningsenliga när de ringer. Alla busringningar, receptförfrågningar, ensamma människor som vill småprata, felringningar, stundentskämt... Listan kan göras lång.
Att sålla bland alla dessa samtal och på några minuter avgöra vad som är på allvar och vem som faktiskt överdriver, skämtar, ljuger och vem som faktiskt har ett livshotande tillstånd eller är allvarligt sjuk är säkerligen en oerhörd utmaning.
Men rätt kompetens och erfarenhet för yrket underlättar.
Läs mer; Sydsvenskan, DN, Aftonbladet, DN Sthlm, SvD
