Släpp taget och andas in doften av frihet

                                                                     * bild från wikipedia      

Ibland kan det vara bra att släppa taget om alla förväntningar som vi går och bär på. Vi har förväntningar på allt och alla vi möter, vi har förväntningar på väder och vind, på vad folk ska säga, hur folk ska bete sig i olika sammanhang, vilka kläder folk bör ha på sig, vilken sorts reaktioner och uppskattning vi borde få, vi önskar att få och innerligt och desperat behöver och hoppas och längtar efter att få. Listan kan göras hur lång som helst. Våra förväntningar kan bli hur tunga som helst. Vi bär runt på bördan av tusen och åter tusen förväntningar inom oss. Och vi kroknar under tyngden.

Vi är inte alltid medvetna om hur mycket våra förväntningar tynger oss och hindrar oss och försinkar oss och försenar oss. Hur mycket de besvärar oss. Och hur de kan göra våra liv mer komplicerade och tillkrånglade och betydligt mer svåra att leva. För det händer inte alltför sällan att våra förväntningar inte uppfylls. Folk beter sig inte som vi önskar och vill och hoppas. Vädret gäckar oss och spelar oss ideligen spratt. Livet lägger sig i våra planer. Gång på gång.
Både våra egna och andras förväntningar kan lätt snärja oss och skrämma oss och lägga sig som ett tungt ankare efter oss och dra ner oss på botten om vi inte lyckas skaka av oss dem i tid. Och hamnar vi där får vi kämpa hårt och länge för att lyckas ta oss upp till ytan igen.

Och sedan, gåendes hand i hand med våra förväntningar, finner vi våra fördomar.
De stela och fula och ibland rent av förfärande små och trångsynta mallar som vi utgår ifrån och som begränsar och granskar och förminskar allt vi möter utefter vår väg.

Med högt ställda och snävt tilltagna förväntningar på hur saker och ting ska och borde och måste vara begränsar vi vår egen väg framåt. Och vi blir garanterat ledsna och besvikna och upprörda.

Om vi istället släpper taget och tillåter allt att bara vara precis som det är.
Om vi släpper taget och accepterar och möter det som kommer i vår väg utan en massa förutfattade meningar eller fördomar eller förväntningar. Om vi låter människor få chansen att visa oss. Överraska oss. Charma oss. Förtrolla oss.
Om vi låter varje stund få vara det den är utan att vi rör till allt eller krånglar till allt genom att vi önskar att den vore något annat. Om vi bara sakta går framåt i våra liv och observerar och förundras över hur storslaget och fascinerande livet faktiskt kan vara.

Så ser vi.

Att utan förväntningar och fördomar kan vi möta varje stund och varje människa med tillförsikt och med en befriande öppenhet.
Och utan snäva förväntningar kan livet bli ett storslaget och inspirerande äventyr.

Om vi släpper taget så kan vi andas in doften av frihet.

Som den vackraste fjäril

                                                                      * bild från morgueFile.com

Många gånger håller vi alldeles för hårt i de människor och de saker vi tycker om och älskar.
Så hårt att vi alldeles glömmer bort att det är något ömtåligt och värdefullt vi håller i våra händer, att vår kärlek är som den vackraste fjäril som slagit sig ner hos oss för ett ljuvligt, magiskt ögonblick.

Men vi håller ibland i så hårt och ovarsamt att de skadas och far illa av våra krampaktiga fasthållningsförsök. Och de försöker upprepade gånger att flyga sin väg i ett försök att överleva.

Vi glömmer så lätt att vi aldrig kan äga eller styra över någon annan.
Att de inte är våra ägodelar utan att de är en underbar och fantastisk gåva vi har fått till låns. För ett tag.
En gåva som är vår att älska och vårda och tillbringa tid med här och nu.
Men den är inte vår att hålla fast eller hålla kvar eller på något sätt manipulera att stanna kvar. Vi kan aldrig tvinga någon att tycka om oss eller älska oss.

Det är så viktigt att vi kommer ihåg att vara rädda om det vi har.
Att vi är närvarande i nuet i varje ögonblick och uppskattar de gåvor vi har i våra liv idag.
För vi vet aldrig hur vår morgondag ser ut.

Vi måste lära oss hålla försiktigt i våra älskade med öppna händer.
Och alltid vara beredda att låta de få flyga fritt när de behöver det.
Som den vackraste fjäril.

Livet lär oss att alltid vara redo att släppa taget.