* bild från morgueFile.com
Ibland tror jag att vi drömmer för smått. Och alldeles för fegt.
Vi förminskar och anpassar våra drömmar tills de passar in och tar plats i ett undanskymt hörn någonstans och känns acceptabla och respektabla och godtagbara.
Och då har vi förändrat dem så pass mycket att de inte längre känns som våra drömmar.
Och de förlorar all sin kraft.
Och när vi tänker på dem kan vi inte längre uppbåda den där inspirerande energin och känslan av innerlig lycka som vi kände när drömmen föddes, när den var alldeles ny och tog andan ur oss bara vi snuddade vid den med tanken.
Innan vi började anpassa och förminska den.
Nu lyckas den inte ens framkalla ett enda litet leende.
Och vi behöver den där energin och känslan av lycka så väl för att kunna uppnå det vi drömmer om.
Vi behöver drömma större. Vackrare. Intensivare. Oftare.
Vi behöver sätta oss ner och tänka ut det finaste, största, underbaraste och absolut bästa som vi kan tänka oss att vi vill uppnå i livet. Och sedan dra ett djupt andetag, fatta mod och se om vi inte kan göra drömmen ännu större. Använda vår fantasi.
Vi behöver skapa drömmar som får oss att lyfta högre och högre, mot stjärnorna.
Mot det okända. Vi behöver drömma nytt. Och vi behöver drömma stort.
Och sedan måste vi ha modet att låta våra drömmar få behålla själva essensen av det vi längtar efter.
Och för det krävs det en hel del mod och styrka.
Vi är så ofta rädda för att inta vår rättmätiga plats här i världen. Vi bockar gärna och niger för andra, vi uppmuntrar andra i deras strävan efter att nå sina drömmar. På ett villkor förstås. Att deras drömmar verkar rimliga och någorlunda vettiga.
Men när det gäller oss själva vill vi inte verka för kaxiga eller förmätna.
Vi vill helst passa in i ledet utan att sticka ut eller synas alltför tydligt.
Våra innerligaste drömmar kan inspirera oss till stordåd.
Om vi vågar låta våra drömmar vara våra egna, om vi struntar i att klippa till kanterna och jämna till ytan så att drömmen passar in i redan färdiga mallar och passar de andra. Om vi istället glädjs över själva ymnigheten och storslagenheten i våra drömmar, om vi låter färgerna och formerna växa och frodas och fullkomligt explodera och vi sedan i vår fantasi tänker oss något ännu större och ännu bättre.
Så kan våra drömmar leda oss precis dit vi vill komma.
Det är så vi för världen framåt.
Det är så stora uppfinningar ser dagens ljus.
Det är så ljuvlig och gudomligt vacker musik skapas och det är så hänförande och underbart inspirerande böcker skrivs.
Det är så vi har kommit dit vi är idag.
Men ingenting säger att vi behöver stanna där vi står just idag.
Även om vi är nöjda och trivs med livet.
Ingenting hindrar oss från att fortsätta att drömma och växa och att följa vår innersta längtan. Ingenting.
Vår fantasi är gränslös.
Den kan ta oss längre och längre och högre och högre, mot stjärnorna.
Om vi bara vågar drömma.
