Inta tronen i ditt eget kungarike

                                                                     *bild från morgueFile.com
Vi vet men vi glömmer bort.
Vi hör budskapen men vi låtsas att vi inte hör och vi låtsas att vi inte förstår.
Vi skulle kunna och vi skulle förmodligen dessutom må alldeles underbart bra av det men vi låter bli.
Vi har kunskapen och informationen men vi har inte alltid viljan eller lusten eller orken. 
Vi har förmågan och möjligheterna men vi väljer ändå ofta att titta bort. 
Vi riktar hellre blicken alldeles vid sidan av eller strax nedanför eller högt, högt över den plats där vi vet att sanningen bor. 


Vi vet mycket väl vad som skulle få oss att må lite bättre.
Vi vet vad våra kroppar behöver för att orka med och hålla sig friska.
Vad våra hjärtan mår bra av och vad de tar skada av.
Vad vi inte kan kompromissa med om vi vill må bra.
Vi vet att vi bör dricka lagom mycket vatten, vi vet vilken mat som är hälsosam för oss och vilken som inte är det. Vi vet att motion är bra och nödvändigt, att vi behöver frisk luft och tillräckligt med sömn och vila.
Men vi har inte alltid vårt eget bästa för ögonen.

Och därför struntar vi så många gånger i det allra viktigaste och dyrbaraste och finaste vi har i våra liv.
Vi struntar ofta helt och fullständigt i oss själva. 
Trots att vi vet att vårt liv skulle bli ganska så tomt och tyst och mörkt och innehållslöst utan oss.
Från det allra första andetaget har vi varit med. Och sett. Och hört. Och förstått. 
Vi har anat. Och vi har insett.
Att vi är en rätt så central person som trots allt är ganska viktig i vårt eget liv.
Även om vi försöker låtsas något annat.

Du är nämligen regissören och huvudpersonen och rollbesättaren i ditt eget liv.
Ingen annan kan ta din plats, någonsin, inte ens den mest välrenommerade stand-in kan komma i närheten av att vara du. Ingen annan.
Du är unik. Dyrbar. Älskad.
Och värdefull.

Du är starkare än vad du tror och än vad du kanske någonsin kommer att förstå.
Du har mer inom dig än vad du någonsin kunnat ana.
När du behöver det kommer du att upptäcka att du djupt där inom dig har mod som det tuffaste lejon.
Att du har styrkan att möta utmaningar du inte trodde att någon skulle kunna överleva.
Att du har förmågan att skapa, uppfinna, leda, producera och förverkliga saker du hade trott var helt utom räckhåll för dig. Du är full av dolda resurser och talanger och oupptäckta förmågor.

Du förtjänar det allra bästa. Det godaste. Det finaste.
Du förtjänar att njuta av livet och skratta och lyckas med allt du vill åstadkomma.

Och just därför.
Just därför ska du vara rädd om dig.
Ta hand om dig själv lite bättre.
Unna dig lite mer.

Det är dags inta tronen i ditt eget kungarike.

Bara gapa och svälj

                                                                            * bild från morgueFile.com


Vi vill ha det enkelt och lättsmält och färgglatt.
Helst helt utan tuggmotstånd eller några som helst besvär som gör att vi behöver anstränga oss.
Det ska vara problemfritt och luktfritt och smärtfritt.
Utan att vi ska behöva ödsla tid på att behöva tänka själva.

Och så vi vill gärna ha det kostnadsfritt. Förstås. Gratis är gott. Och om inte det går, så vill vi iallafall ha det så billigt som möjligt.
Vi vill bara ha mer och mer och bättre och billigare och nyare.
Och vi vill ha det redan igår.
Om det vore möjligt.
Helst utan att vi behöver tänka efter hur det ska gå till.
Och vem som ska betala priset.
Det vi inte vet lider vi ju som bekant inte av.

Så att det knapras piller som aldrig förr i det här landet är inte speciellt förvånande.
Det är så vi vill ha det.
Enkla lösningar, snabba resultat, strunt samma om det har obehagliga biverkningar eller efterverkningar eller rent av får ödesdigra konsekvenser.
Tänk inte efter, låt någon annan tänka åt dig. Ansträng dig inte i onödan.
Låt någon annan göra jobbet åt dig. Låt någon annan ta ansvaret.
Visa inte hur du mår eller vad du egentligen känner.
Vi polerar och putsar på ytan och gör allt för att den ska vara fläckfri.

Mår du lite dåligt, bry dig inte om att sätta dig ner och försöka ta reda på vad som är fel. Om det kanske finns något du kan ändra på i ditt liv så att du mår lite bättre.
Om du är deprimerad och lider av självmordstankar, om du är uttråkad, stressad, om du drabbas av sorg, om du ställs inför en kris, eller om du bara känner dig lite allmänt nere och ledsen så finns det en enkel lösning som passar alla.

Ta ett lyckopiller. Bara gapa och svälj.
Strunta i att bearbeta din ångest, förändra ingenting i ditt liv om det inte fungerar längre, för det är betydligt mer besvärligt och tar lite längre tid. Acceptera inte att sorg är en del av livet och bör få ta tid. Det här är vad samhället lär oss.

Och ändå.
Trots att vi har lyckopiller och bantningspiller och dagen-efterpiller och sömnpiller och piller för de flesta andra tillstånd vi kan drabbas av, så är vi inte lyckligare, vi är inte smalare, vi sover inte bättre, vi är inte starkare eller hälsosammare och vi mår uppenbarligen inte bättre.

För vi har missat själva poängen.
Piller är bara en tillfällig lösning, en hjälp på vägen, ibland till och med en vän i nöden, en livräddare och en livlina och en livboj när vi är ute på djupt vatten.
Men själva grundorsaken till våra problem finns kvar så länge vi inte åtgärdar saken.

Kanske skulle vi må lite bättre av att erkänna för oss själva hur vi mår.
Och sluta förneka våra känslor.
Sluta blunda för sanningen att vi behöver ta tag i vissa delar av våra liv.
Och istället börja göra något åt situationen. Låta allting få ha sin tid och få ta sin tid.
Det är nämligen okej att vara ledsen ibland. Det är okej att gråta.
Det är okej att misslyckas.

Livet kanske inte alltid blir som man har tänkt sig.
Inga piller i världen kan skydda oss från livets hårda kanter som vi stöter emot ibland.
Sorg och förtvivlan och rädsla och oro drabbar oss ibland som ett hårt slag i ansiktet.
Och när vi till slut vågar möta allt detta så växer vi. Vi utvecklas, vi blir starkare, mer förstående, mer toleranta, mer insiktsfulla och mer kärleksfulla.

Ibland är det nämligen rena hälsokuren med lite tuggmotstånd.

Stanna upp för ett ögonblick

                                                                                      * bild från morgueFile.com

Vad viktigt det är att vi stannar upp ibland och tar en paus ifrån det vi håller på med.
Tar oss tid att dra några riktigt djupa andetag. Andas ut. Släpper på kraven.
Unnar oss en stunds välförtjänt vila från allt runtomkring oss.

Smiter undan från sorlet som omger oss och uppsöker tystnaden.
Det kan räcka med några minuter.
Så att man hinner sträcka ut kroppen om man suttit stilla i samma läge en längre tid.
Hinner sätta sig ner och vila benen om man står och går hela dagarna.
Eller så att man kan ta sig en kopp kaffe och växla några ord med en kollega.
Eller hinna göra det där toabesöket man väntat med alldeles för länge för att man helt enkelt inte har haft tid.

Alldeles för ofta glömmer vi bort de små mikropauserna. Andhämtningspauserna.
De är mer värdefulla än man kanske tror.
Vi kan hämta kraft och ny energi även där.
De är minst lika viktiga som de längre rasterna, dessa minipauser.
Att vi verkligen tar oss tid till några minuters mikropaus då och då under dagens lopp är väl investerade minuter.
Det kan faktiskt göra en enorm skillnad.
Vi tror att vi måste vänta tills vi har tid att ta en lite längre paus.
Eller ännu hellre tills vi är helt färdiga med det vi håller på med.

Och så visar det sig att vi aldrig hinner ta den där pausen, för det dyker alltid upp någonting nytt.
Och sedan kommer ytterligare något i vår väg som vi bara måste ta itu med på en gång.
Sedan när dagen närmar sig sitt slut så är vi alldeles slutkörda. Orkar inte tänka klart.
Vi får huvudvärk. Vi blir stela i nacke och axlar. Blir irriterade och folkilskna.
Vi är helt enkelt jättetrötta.

Mikropauserna kan få oss att må lite bättre mitt i vår stressiga vardag.
Om vi bara kommer ihåg att ta dem. De kan fylla på vårt energiförråd.
Få oss att göra ett bättre jobb eftersom vi blir lite piggare efteråt.
Om vi kunde påminna oss om att inte låta det gå alltför många timmar innan vi tar en liten men ytterst medveten paus.
Om vi kunde unna oss att ta oss tid vid ett flertal tillfällen under vår dag och trycka på pausknappen.
Och helt enkelt stanna upp för ett ögonblick och hämta andan.
Om så bara för några minuter.

Så skulle vi kanske få en betydligt behagligare arbetsdag.
Och vi skulle hinna känna efter hur vi egentligen mår.
Och om vi behöver göra något åt det.

Alldeles vilse i hälsodjungeln

                                                                            * bild från morgueFile.com


Ibland blir det helt enkelt för mycket av det goda.
Världen och vår vardag fullkomligt svämmar över av goda råd och välmenande tips om det bästa sättet att leva, det bästa sättet att äta, det bästa sättet att träna, vad man bör dricka och vad man inte bör dricka, när man bör dricka, hur mycket man bör dricka...
Det är GI-metoder hit och Atkins-dieter dit och detox-helger och fruktdieter och jag vet inte allt. Varenda tidning skriver om det. På tv pratar de om det.
På lunchrasterna på jobbet diskuteras det.
Och alla har den rätta lösningen. Hur vi ska bli mer vältränade och må bättre. Hur vi ska bli piggare och fullkomligt stråla av hälsa. Hur vi ska nå målet. Med hjälp av den ena eller den andra eller varför inte den tredje metoden.
Vi får höra att just den här metoden är den rätta. Den enda. Iallafall idag.
Imorgon gäller nog troligtvis något annat och något helt nytt. Förstås.
Då kan det också visa sig att den första metoden inte alls var så hälsosam trots allt. Utan rent av skadlig. Hoppsan.

Jag kan bara inte tro att en enda väg är den rätta.
Jag tror att det är en lättköpt lösning för att vi ska slippa tänka själva.
Det kanske kan funka ett tag, eller till en viss del. Och det är ju bra på sitt sätt.
Men om man vill hitta ett sätt att leva så att man mår så bra som möjligt i vardagen, behöver man nog gå åt ett helt annat håll. Snegla inåt istället för på världen utanför.

Och jag tror att det är viktigt att hitta sin alldeles egna väg mitt i hälsodjungeln.
Trampa upp en egen stig mitt ibland alla snåren.
Men akta dig därinne i djungeln. För där är det lätt att gå vilse.
Speciellt när man lite rädd och osäker smyger runt där i vildmarken ensam.

Testa vad som funkar för dig och vad som inte gör det.
Det som är bra för någon mår någon annan inte alls bra av.
Välj den mat som du märker att du mår bra av och tycker är god.
Försöka hitta en träningsform som du trivs med och som du älskar.

Vi är alla olika, har olika behov och helt olika förutsättningar.
Det är svårt att tro att en metod, ett sätt att leva, skulle passa varenda en av oss.
Vi måste våga prova oss fram till det som får just oss att fungera som bäst.

Hitta en väg som känns inspirerande och kul. För det mesta iallafall.
Inte för någon annan.
Utan för dig.

Lyssna på vad du behöver för att må bra. Fråga dig själv vad du vill göra.
Och ta dig tid för att göra just det.
För du är värd att må bra.