lördag 18 juni 2011

Bara gapa och svälj

                                                                            * bild från morgueFile.com


Vi vill ha det enkelt och lättsmält och färgglatt.
Helst helt utan tuggmotstånd eller några som helst besvär som gör att vi behöver anstränga oss.
Det ska vara problemfritt och luktfritt och smärtfritt.
Utan att vi ska behöva ödsla tid på att behöva tänka själva.

Och så vi vill gärna ha det kostnadsfritt. Förstås. Gratis är gott. Och om inte det går, så vill vi iallafall ha det så billigt som möjligt.
Vi vill bara ha mer och mer och bättre och billigare och nyare.
Och vi vill ha det redan igår.
Om det vore möjligt.
Helst utan att vi behöver tänka efter hur det ska gå till.
Och vem som ska betala priset.
Det vi inte vet lider vi ju som bekant inte av.

Så att det knapras piller som aldrig förr i det här landet är inte speciellt förvånande.
Det är så vi vill ha det.
Enkla lösningar, snabba resultat, strunt samma om det har obehagliga biverkningar eller efterverkningar eller rent av får ödesdigra konsekvenser.
Tänk inte efter, låt någon annan tänka åt dig. Ansträng dig inte i onödan.
Låt någon annan göra jobbet åt dig. Låt någon annan ta ansvaret.
Visa inte hur du mår eller vad du egentligen känner.
Vi polerar och putsar på ytan och gör allt för att den ska vara fläckfri.

Mår du lite dåligt, bry dig inte om att sätta dig ner och försöka ta reda på vad som är fel. Om det kanske finns något du kan ändra på i ditt liv så att du mår lite bättre.
Om du är deprimerad och lider av självmordstankar, om du är uttråkad, stressad, om du drabbas av sorg, om du ställs inför en kris, eller om du bara känner dig lite allmänt nere och ledsen så finns det en enkel lösning som passar alla.

Ta ett lyckopiller. Bara gapa och svälj.
Strunta i att bearbeta din ångest, förändra ingenting i ditt liv om det inte fungerar längre, för det är betydligt mer besvärligt och tar lite längre tid. Acceptera inte att sorg är en del av livet och bör få ta tid. Det här är vad samhället lär oss.

Och ändå.
Trots att vi har lyckopiller och bantningspiller och dagen-efterpiller och sömnpiller och piller för de flesta andra tillstånd vi kan drabbas av, så är vi inte lyckligare, vi är inte smalare, vi sover inte bättre, vi är inte starkare eller hälsosammare och vi mår uppenbarligen inte bättre.

För vi har missat själva poängen.
Piller är bara en tillfällig lösning, en hjälp på vägen, ibland till och med en vän i nöden, en livräddare och en livlina och en livboj när vi är ute på djupt vatten.
Men själva grundorsaken till våra problem finns kvar så länge vi inte åtgärdar saken.

Kanske skulle vi må lite bättre av att erkänna för oss själva hur vi mår.
Och sluta förneka våra känslor.
Sluta blunda för sanningen att vi behöver ta tag i vissa delar av våra liv.
Och istället börja göra något åt situationen. Låta allting få ha sin tid och få ta sin tid.
Det är nämligen okej att vara ledsen ibland. Det är okej att gråta.
Det är okej att misslyckas.

Livet kanske inte alltid blir som man har tänkt sig.
Inga piller i världen kan skydda oss från livets hårda kanter som vi stöter emot ibland.
Sorg och förtvivlan och rädsla och oro drabbar oss ibland som ett hårt slag i ansiktet.
Och när vi till slut vågar möta allt detta så växer vi. Vi utvecklas, vi blir starkare, mer förstående, mer toleranta, mer insiktsfulla och mer kärleksfulla.

Ibland är det nämligen rena hälsokuren med lite tuggmotstånd.

8 kommentarer:

Mats Nyström sa...

Mycket bra inlägg.

Vet inte vad jag skall skriva mer, fastän det är massor jag vill säga, så det får räcka så. :D

nurseblog sa...

Godmorgon Mats!

Tack snälla, vad glad jag blir!

Hoppas allt är bra med dig och att solen visar sig där uppe i Borlänge idag. Igår regnade det här i Stockholm...

Må så gott!

Bengt sa...

Ja, "quick fix" är säkert ett av nyckelbegreppen om man ska försöka sig på att sammanfatta tidsandan.
Vi irriterar oss på saker (kanske även hos oss själva) och många av oss skriver om det (bl.a. i bloggosfären). Men det vi irriterar oss på är ju bara symtom på något - vad? Det finns ju massor av förklaringar, olika för olika symtom. Bloggar som s.a.s går på djupet - som din - är i mitt tycke ofta extra intressanta.
Ett annat nyckelord/nyckelbegrepp (som du är inne på i ditt inlägg)för vår tid är nog att vi har blivit bekväma. Blinkersslarvet (som jag ju har tjatat om) är bara ett av symtomen.
Sedan så läste jag för ett tag sedan (i ett helt annat sammanhang) att ögat/synen tycks rejält ha dragit ifrån tvåan örat/hörseln i "ligan" för kroppsdelar/sinnen. Det visuella/ytan har blivit allt viktigare. Nog är det väl så ...

nurseblog sa...

Hej Bengt!

Ja, "quick fix" är definitivt ett av nyckelbegreppen för att sammanfatta vår tid. Allt ska gå snabbt och allt ska fixas till, opereras, göras om eller döljas. Jag hade en patient förra året som blev ilsken för att jag inte kunde befria honom från hans blåtira.
Han sökte sig till akuten för att vi skulle "fixa" bort den...

Visst är det så att vi går runt och irriterar oss på saker.
En del saker som jag irriterar mig på tror jag är symtom på den här slit-och-släng-mentaliteten som jag tycker råder i samhället.
Istället för att lyssna på folk som mår dåligt på ett arbete, så låter man folk säga upp sig, eftersom man vet att det alltid går att anställa ny personal. Den enorma kunskap och kompetens och erfarenhet som förloras på vägen fäster man ingen som helst vikt vid.
Man tänker alldeles för kortsiktigt.

Likadant när det gäller andra saker runt omkring oss. Kvantitet går före kvalitet. Gång på gång.
Och jag skulle tro att det är för att man inbillar sig att det är mer lönsamt så. Men frågan är om inte det blir dyrare i längden...

Ha en fin kväll!

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Vilket klokt inlägg. Jag blir så trött på denna strävan efter mer och mer, nyare, nyaste nytt... när det vi har kan skänka glädje, när det slitna är så vackert. När eftertanken är det vi behöver, inte snabb kvick-fix. tack1

nurseblog sa...

Hej Eva och välkommen hit!

Det är verkligen helt vansinnigt, den här ständiga strävan efter mer och bättre och häftigare och nyare...

Att kunna landa och andas ut och vara nöjd med det man har och där man står och med den man är för åtminstone ett litet ögonblick verkar bli mer och mer sällsynt.
Eftertanke är verkligen vad som behövs och saknas i vår tid. Och kanske också lite vanligt sunt förnuft...

Nollan sa...

Jag kan bara hålla med om att "quick fix" präglar mycket av vår samtid! För att återkopplat till vården, så visst vill patienterna ofta ha enklaste lösningen och snabbaste resultatet. Men problemet är väl lika mycket att det är den vård som också erbjuds. Lyckopiller skrivs ut på löpande band och skulle du vilja arbeta med bakomliggande orsaker finns det ingen som har ork eller tid att lyssna eller hjälpa. Man skär ner på tex kuratorer och psykologer inom primäervården. Och har du turen att ändå få träffa någon av ovanstående - så nåde dig om du inte blir bra på max 10 ggr. Det måste bero på fel metod hos behandlaren alternativt dålig complience hos patienten. Så om man ska begära detta omställningsarbete av patienterna måste man kunna erbjuda tid, stöttning och hjälp under pågående process. Och vem har tid med det?! Jag önskar mig mer tid och mer långsamhet :)

nurseblog sa...

Hej Nollan!

Det är ett riktigt stort och omfattande problem. Ibland känns det helt tröstlöst när man får ta emot samma patient gång efter annan som sväljer tabletter i suicidsyfte men ändå blir hemskrivna med ett nytt recept. Man erbjuder ingen långsiktig hjälp, man skär ner och tror att man effektiviserar men de som behöver stöd och behandling istället för lyckopiller mår bara allt sämre. Jag stämmer in i din önskan, mer tid och mer långsamhet är vad som behövs...

Hoppas du har en fin kväll!