Att få ihop livspusslet

                                                      *bild från morgueFile.com


Det är inte alltid helt enkelt att få ihop livets alla pusselbitar till en harmonisk och sammanhängande helhet.
Att lyckas pussla ihop våra liv till en helhet som vi förtjust kan nicka åt och som ger oss en känsla av förnöjsamhet och tillfredsställelse är en rejäl utmaning. Men får vi ihop bitarna så att vi kan ana hur helhetsbilden börjar skymta fram och ta form blir livet så mycket mer färgsprakande och skimrande och lockande. Och lockar fram vårt leende.


I många fall tar någon bit i våra liv alldeles för stor plats. Den fångar oss, engagerar oss, upptar all vår tid, slukar all vår energi, kräver all vår uppmärksamhet och sedan, alldeles försent, upptäcker vi att den enda pusselbiten har vuxit sig så stor att ett stort antal andra bitar i våra liv helt enkelt inte får plats längre.
Vi får inte ihop det. Vi snubblar och vi famlar oss fram genom vardagen och värjer oss mot alla dess krav för att sedan slutligen stupa och falla alldeles slutkörda och utpumpade över tröskeln hemma när vi äntligen är lediga.


I andra fall så glömmer vi bort eller så ignorerar vi helt enkelt en liten, till synes oviktig bit av våra liv för att få mer tid över till någonting annat. Men dessa eftersatta och bortglömda bitar kommer snart ikapp oss. Vissa saker kan vi helt enkelt inte strunta i om vi vill må bra och få en vettig balans i våra liv.


Och att lägga ett pussel som är anpassat för andra är dömt att misslyckas på förhand.

Vi behöver ta reda på vad vi själva vill ha i våra liv.
Vad som är viktigt för just oss. Vad som får oss att må bra. Vi behöver lära oss vad som ger oss energi och vad som bara stjäl vår tid och kraft utan att tillföra våra liv någonting vi behöver eller vill ha.


Och sedan se till att vi får även dessa bitar lagda till vårt livspussel.
Och fylla i det med våra alldeles egna färger.

Livskvalitet

Häromdagen satt jag på en av söders mysiga restauranger och pratade livskvalitet med en kollega. Om hur viktigt det är att vi stannar upp ibland och funderar på vad som är viktigt i just mitt liv och vad livskvalitet innebär för mig. I just den här delen av mitt liv. Just nu, här, idag. Vi är alla olika och definitionerna på livskvalitet varierar. Men vi kan få idéer om vad som skulle förbättra våra liv om vi stannar upp och tänker efter för ett ögonblick eller två.

Ibland står vi nästan gråtfärdiga mitt uppe i våra plikter och uppgifter och åtaganden och bara överväldigas av känslan av att helt enkelt inte räcka till. Vi vill så mycket men tiden räcker inte till. Vi behöver lära oss att vi inte kan göra allt. Vi hinner inte. Vi måste välja. Vi måste sålla bort det oväsentliga. Vi måste lära oss att säga nej till en hel del saker för att kunna säga ja till det som vi verkligen vill ha mer av i våra liv. Saker som vi mår bra av.
Saker som gör våra liv lite mer skimrande och som får oss att le.

Alltför många gånger hinner vi inte ens tänka efter eller reflektera över vad vi vill och faktiskt behöver och innerst inne önskar oss, vi bara kör på och betar av alla våra måsten och borden med förhoppningen att listan tar slut någon gång. Men det gör den aldrig. Det kommer alltid att finnas hur många saker som helst att göra eftersom vi ständigt lägger till nya saker som vi borde och måste göra. Så länge vi inte har lärt oss att prioritera rätt och säga nej ibland kommer våra listor att växa och bli längre och längre. Till slut är listan så lång att vi inte längre kan se slutet på den. Och då börjar vi många gånger må dåligt. För vi vill hinna med och räcka till och lyckas slutföra det vi åtagit oss. Förstås.

Stressen förtär oss inifrån. Stjäl vår livsglädje och livnär sig på vår energi.
Det är så många människor som knappt mäktar med livet längre, så många som baxnar under tyngden av alla saker som behöver utföras att de inte orkar bära en sak till och ger upp.

Vi verkar ha förlorat förmågan att ta hand om oss själva.
Vi behöver sakta in och hoppa av karusellen ibland.
För att känna efter om vi verkligen är på rätt väg. Om vi själva får plats och har tillräckligt med utrymme i våra egna liv. Om vi mår bra precis som det är eller om vi behöver göra någon förändring för att kunna vända på en nedåtgående trend.
Vi mår helt enkelt inte bra av för mycket negativ stress.

Kanske kan vi låta just den här dagen bli en liten vändpunkt i våra liv. Kanske kan vi säga nej till någonting vi helt enkelt inte mäktar med att göra just nu och istället öppna upp för det som vi verkligen har längtat efter att få göra. Men som tidigare inte har fått plats i våra liv.

Gör någonting som får dig att le idag. Eller ännu hellre får dig att skratta högt.
Och får dig att må riktigt, riktigt bra.
För det förtjänar du.

Unna dig själv lite mer, inte mindre

När livet rusar på och vi är stressade och pressade och vi har så fullt upp att göra att vi måste hoppa över vissa saker på vår evighetslånga att-göra-lista, är det inte helt ovanligt att vi hoppar över oss själva. Att det blir våra egna behov som får stryka på foten. Att det blir våra egna önskningar och förhoppningar som får stå tillbaka. Och att det blir just vår så välbehövliga och välförtjänta och hett efterlängtade egentid som försvinner.
Alla andras behov kommer förstås först.

Vi tror att det måste vara så. Vi har fått lära oss att det ska vara så och att det borde vara så.
Att vi är egoistiska och själviska knölar om vi inte bryr oss om alla andra först och främst.
Sedan, om det finns tid och kraft och ork över, då kan vi få ägna lite tid åt oss själva.
Men problemet är bara att det alldeles för sällan blir någon tid över. Och om det blir det så har ändå ofta kraften tagit slut när vi väl kan sätta oss ner vid slutet på dagen. Så vi skjuter upp det. Igen och igen och igen. Till en annan dag, när vi har tid. Till någon annan gång, när vi orkar.
När vi inte har fullt så mycket att göra. När livet är lite lugnare.
Och så går dagarna. En efter en.
Utan att vi hinner med oss själva.

Och ju mer vi skjuter upp våra egna behov, ju mer vi ignorerar våra egna önskningar och vårt eget välbefinnande, ju mer vi lämnar oss själva i sticket, desto mer tappar vi kontakten med vilka vi är. Vi glömmer bort vad vi egentligen tycker är roligt, vad vi njuter av, vad vi skulle älska att göra.
Och till slut vet vi inte längre vad vi vill eller behöver så vi hamnar i en ond cirkel och börjar göra ännu mer saker för andras skull.

Men vi förtjänar bättre. Vi är ändå det värdefullaste vi har.
Utan oss själva har vi ingenting.
Och ju bättre vi mår, ju mer tillfredsställda vi är, ju bättre vi lär känna oss själva, desto lättare har vi att orka med livet och allt som händer och sker och kunna finnas till för andra. Att ha energi nog att hjälpa andra.
Vi måste bara lära oss att börja i rätt ände. Sluta sätta oss själva sist. Se till att vi är med på vår egen prioriteringslista.

Vi kanske ska stanna upp för ett ögonblick.
Just här och nu. Idag.
Vi kanske inte ska skjuta upp det längre.

Vi kanske ska unna oss lite mer. Se till att vi får plats i våra egna liv. Att vi får tillräckligt med utrymme och andrum och plats att växa. Att vi har tillräckligt med tid så vi hinner med oss själva, att vi hinner reflektera, fundera, prioritera och att vi har tid till att bara njuta av livet.

Vi behöver ta hand om oss själva också. Se till att vi  mår bra. Att vi får det vi behöver.
Och när vi mår bra, när vi tar oss tid att fylla våra egna behov och för in lite mer skratt och närvaro och kärlek i våra liv, får vi plötsligt en massa energi över.
Och livet blir lite lättare att hantera.

Så när livet känns stressigt och tungt och ohanterligt, glöm inte bort dig själv.
Se till att du får det du behöver, att du tar dig tid till dig själv och vad du behöver för att må så bra du kan.
Unna dig själv lite mer, inte mindre.
Vi behöver vara lite mer rädda om oss själva.

Inta tronen i ditt eget kungarike

                                                                     *bild från morgueFile.com
Vi vet men vi glömmer bort.
Vi hör budskapen men vi låtsas att vi inte hör och vi låtsas att vi inte förstår.
Vi skulle kunna och vi skulle förmodligen dessutom må alldeles underbart bra av det men vi låter bli.
Vi har kunskapen och informationen men vi har inte alltid viljan eller lusten eller orken. 
Vi har förmågan och möjligheterna men vi väljer ändå ofta att titta bort. 
Vi riktar hellre blicken alldeles vid sidan av eller strax nedanför eller högt, högt över den plats där vi vet att sanningen bor. 


Vi vet mycket väl vad som skulle få oss att må lite bättre.
Vi vet vad våra kroppar behöver för att orka med och hålla sig friska.
Vad våra hjärtan mår bra av och vad de tar skada av.
Vad vi inte kan kompromissa med om vi vill må bra.
Vi vet att vi bör dricka lagom mycket vatten, vi vet vilken mat som är hälsosam för oss och vilken som inte är det. Vi vet att motion är bra och nödvändigt, att vi behöver frisk luft och tillräckligt med sömn och vila.
Men vi har inte alltid vårt eget bästa för ögonen.

Och därför struntar vi så många gånger i det allra viktigaste och dyrbaraste och finaste vi har i våra liv.
Vi struntar ofta helt och fullständigt i oss själva. 
Trots att vi vet att vårt liv skulle bli ganska så tomt och tyst och mörkt och innehållslöst utan oss.
Från det allra första andetaget har vi varit med. Och sett. Och hört. Och förstått. 
Vi har anat. Och vi har insett.
Att vi är en rätt så central person som trots allt är ganska viktig i vårt eget liv.
Även om vi försöker låtsas något annat.

Du är nämligen regissören och huvudpersonen och rollbesättaren i ditt eget liv.
Ingen annan kan ta din plats, någonsin, inte ens den mest välrenommerade stand-in kan komma i närheten av att vara du. Ingen annan.
Du är unik. Dyrbar. Älskad.
Och värdefull.

Du är starkare än vad du tror och än vad du kanske någonsin kommer att förstå.
Du har mer inom dig än vad du någonsin kunnat ana.
När du behöver det kommer du att upptäcka att du djupt där inom dig har mod som det tuffaste lejon.
Att du har styrkan att möta utmaningar du inte trodde att någon skulle kunna överleva.
Att du har förmågan att skapa, uppfinna, leda, producera och förverkliga saker du hade trott var helt utom räckhåll för dig. Du är full av dolda resurser och talanger och oupptäckta förmågor.

Du förtjänar det allra bästa. Det godaste. Det finaste.
Du förtjänar att njuta av livet och skratta och lyckas med allt du vill åstadkomma.

Och just därför.
Just därför ska du vara rädd om dig.
Ta hand om dig själv lite bättre.
Unna dig lite mer.

Det är dags inta tronen i ditt eget kungarike.

Ljuva, efterlängtade vår

                                                                       * bild från morgueFile.com


Jag har mött våren i all sin prakt de här senaste dagarna.
Och jag bara häpnar och förundras över dess storslagenhet och skönhet.
På bara några dagar känns det som att hela världen fullkomligt förvandlas inför mina ögon.
En helt annan verklighet möter mig när jag går utanför min dörr.
Det är en behaglig ny värld.
En värld som förtrollar mig.

Det som var mörkt och kallt och grått och trist har försvunnit och ersatts av ljus och värme och ljuvliga färger och jublande våryra. Bitande förfärande iskalla vindar har gett sig av, snön är borta, skyltarna som varnar för fallande istappar är instuvade i något förråd någonstans. Istället ser jag underbara färgrika blommor, glatt kvittrande fåglar och utefik fulla av människor som pratar och skrattar och umgås. Jag ser träd som nyss stod alldeles kala och utan minsta tillstymmelse till liv och som nu fullkomligt har exploderat av liv och grönska.

Och jag blir fullständigt betagen och hänförd.
För att det är så ljuvligt och härligt och nästan ofattbart vackert.
Och för att det inger hopp och livslust och ren glädje och ny inspiration.

För med våren blir vi påminda om att det som verkade så omöjligt att föreställa sig för bara ett antal veckor sedan, nu är här. Äntligen. Och vi blir påminda om att trots att mörkret och kylan ibland tycks ha kommit för att stanna för alltid, så hittar ljuset och värmen alltid fram och skingrar mörkret. Ofta när vi minst anar det.
Det kan vända så snabbt.
Förändringen kan vara total och fulländad.
Och vi undrar hur det kunde komma sig att vi inte anade att ljuset var så nära.
Våren påminner oss också om att ingenting varar för evigt. Den lär oss att fånga ögonblicket, ta vara på stunden, leva här och nu.

Våren visar oss att mirakel faktiskt kan ske.
Att det som verkade dött kan plötsligt få liv igen.
Och den visar oss att det alltid, alltid, finns hopp, att det blir bättre och ljusare och lättare igen.

Våren lär oss att vi alltid kan fortsätta hoppas och tro och önska och längta.
För ljuset och värmen kommer.
Hur mörkt och hopplöst det än ser ut.

Hela livet i din hand

                                                                                          * bild från morgueFile.com

Varje dag när du vaknar har du en möjlighet att göra ett val. Ett nytt val.

Du håller morgondagen där, i din hand.
Det är du som bestämmer hur du vill att den ska se ut.
Bara du.

Om du inte trivs med hur du lever ditt liv, välj igen. Gör något annat. Hitta på något, vad som helst.
Gå i en helt annan riktning, vänd tillbaka och börja om från början om du så vill, men stanna för allt i världen inte kvar där du är idag. Inte om du inte trivs.

För missnöje och besvikelse föder bitterhet och ilska. Och irritation.
Och en missljudande klagosång. Det kan leda till depression.
Smärta och spänningstillstånd och panikångest.

Och vad du än tänker och hur du än ser på dig själv och din betydelse här på jorden så påverkar du människorna runtomkring dig mer än du tror.
 
Det spelar faktiskt roll hur du mår. Att du hinner med det du vill hinna med.
Att du tar dig tid att göra de saker du älskar att göra.
Och att du tagit dig tid för att ta reda på vad du älskar att göra.
Att du har landat i dig själv och känner dig hemma där.
Livet är alldeles, alldeles för kort för att levas för alla andras skull.
Det måste levas för dig.

Du håller livet där, i din hand.
Det är du som bestämmer hur du vill att det ska se ut.
Bara du.

Det spelar också roll hur du trivs med ditt liv.
Först och främst för din egen skull. Du förtjänar ett liv som du trivs med och som gör dig glad.     
Och det spelar även roll för alla de människor som lever och andas i din närhet.

Det är så viktigt att vi blir bättre på att ta hand om oss själva.
Tar hänsyn även till oss själva. Är rädda om oss. Ser till att vi mår bra.
Ingen kan göra det bättre än just vi.
Och ju bättre vi blir på att ta hand om oss själva, ju mindre behöver folk oroa sig för oss.
Vi blir inte så ilskna, krävande och hopplöst negativa.
Vi blir så mycket lättare att umgås med.

Du håller morgondagen där, i din hand.
Bestäm dig för hur du vill att den ska se ut.
Och bered dig på att möta den.

Behåll din nyfikenhet

                                                                                        *bild från wikipedia

Jag tror att det är viktigt att behålla sin nyfikenhet.
Att fortsätta ställa frågor. Fundera över hur och varför.
Hitta nya perspektiv att betrakta världen utifrån.

Våga tänka i nya banor, kanske på något helt nytt ämne jag aldrig reflekterat över?
Upptäcka nya vägar att gå, nya berg att bestiga.
Kanske finns det andra sätt att göra saker på än just mitt sätt?
Jag kanske till och med skulle tycka bättre om att göra saker på något annat sätt?

Ibland är man så fast i sin övertygelse och i sin bild av hur världen ser ut att man glömmer bort att det finns alternativ. Andra möjligheter. En helt ny värld, om man så vill.

Så har du kört fast, tycker livet stagnerat och varenda dag känns grå och trist och värdelös?
Ge inte upp. Det är inte alls kört.
Prova med ett helt nytt perspektiv! Väck din nyfikenhet till liv igen!
Gör något du aldrig någonsin gjort förut. Ät någonting du aldrig provat förut.
Gör något helt annat än det du brukar göra.
Du kanske upptäcker att det finns något du gillar som du aldrig trott skulle falla dig i smaken.
Vidga din världsbild litegrann, måla lite utanför de ramar och begränsningar du satt upp för dig själv.

Det kan göra en enorm skillnad i ditt liv.
Världen är trots allt full av möjligheter.

Skrattet befriar

                                                                     

Alldeles för ofta märker jag att jag glömmer bort att ha roligt.
Livet rusar på, plikter och saker som bara måste göras stjäl min uppmärksamhet och så fastnar jag där.
Mitt i allvaret. Och vardagen känns tung och trist.

Tills jag blir påmind av något eller någon hur befriande härligt det är att bara få skratta och ha riktigt kul.
Bara slappna av och strunta i alla krav för en stund. Bara få vara.

Och så inser jag att man självklart kan ha roligt samtidigt som man utför saker och ting som måste göras.
Det ena utesluter faktiskt inte det andra. Tvärtom faktiskt.

På akuten där jag jobbar tycker jag det här blir extra tydligt.
Hur befriande det kan vara med lite humor även i mötet med de allra sjukaste patienterna.
Det är förstås olika från person till person och självfallet beror det på vad det är för situation man möts i, men jag upplever mer och mer att skrattet kan ta udden av det mest eländiga för en stund.
Och skrattet öppnar ofta vägen till en känsla av gemenskap och samhörighet.
Får oss att må lite bättre. Vi får lite distans till det vi står i och kämpar med.

Skrattet och humorn ger oss tid till lite återhämtning från all stress och alla krav.
När skrattade du senast?

Glöm inte bort dig själv

 * bild från morgueFile.com    

                                                                                                                      
Jag tror att vi alldeles för ofta gör saker för att vi måste och borde.
För att andra tycker att vi ska.
För att folk förväntar det av oss.

Jag vet att jag gör det.
På tok för ofta.

När det gäller de små och stora valen du står inför i livet, väljer du att göra det du verkligen vill och brinner för eller ger du efter för vad andra tycker och tänker eller vad normen säger?
Det krävs mod att gå sin egen väg.
Och det krävs att man tar sig tid att lyssna till sig själv, att man tar reda på vad man själv verkligen vill.
Det är inte alltid det lättaste.

Vissa val kan man kompromissa med förstås.
Men andra val kan få större och allvarligare konsekvenser. Det märks inte alltid direkt.
Det smyger sig på ens tillvaro. Sakta men säkert. Olusten. Irritationen. Det dåliga humöret.

Det är jätteviktigt att du inte glömmer bort dig själv mitt uppe i det du står i i livet
Ta dig tid varje dag att göra något du tycker om att göra. Bli lite modigare idag.
Ta hand om dig själv för du är det dyrbaraste du har.

Det kommer att få dig på betydligt bättre humör och ge dig den energi du behöver.

Om ris och ros

Ibland förundras jag över hur snabba vi är att ge varandra kritik.
På mitt jobb har det blivit ett tuffare klimat även arbetskollegor emellan ju tyngre och stressigare det blir rent arbetsmässigt. Tyvärr.
Någonstans måste vi få utlopp för vår frustration och vårt missnöje.
Och när man är trött och stressad är det svårt att ha tålamod och se allt det bra någon annan kanske gör.
Vi ser det som irriterar oss.
Och inte helt sällan blir det en överreaktion som dessutom kan drabba helt fel person.

Så blir tyvärr våra arbetsdagar också mycket tyngre och jobbigare än de behöver vara.

Tänk om vi vore lika snabba på att berömma varandra.
Om vi kunde stötta och uppmuntra varandra lika ivrigt som vi gnäller om allt och ingenting.

Det är så enkelt egentligen att säga ett vänligt ord, fråga hur någon mår och ta sig tid några minuter för att lyssna på svaret, ge några ord till uppmuntran istället för att leta efter fel..
För fel och saker att gnälla på går alltid att hitta.

Men det går lika bra att hitta saker som är positiva om man bara väljer att se det.
De flesta av oss gör faktiskt så gott vi kan. Man vill inte något annat än att göra ett så bra jobb som möjligt.
Men ibland räcker vi helt enkelt inte till.

Det skulle vara så skönt om vi kunde uppmuntra och stötta varandra lite mer.
Kanske skulle vi må lite bättre då, livet kanske skulle kunna kännas lite lättare.

Tänk att få gå hem med ett leende på läpparna från jobbet.

Sluta aldrig hoppas

Vad viktigt det är att hålla hoppet vid liv.
Och att inte alltid tro på det vi får höra från folk runt omkring oss.
Vi måste alltid, alltid lyssna inåt.

Folk menar väl men kan släcka det mest strålande hopp med välmenande råd och kommentarer.
Och vi behöver hoppet för att överleva.

Speciellt i tuffa tider.

Vägra lyssna på folk som säger åt dig att det är omöjligt, kört, försent, hopplöst.
Säg istället till dig själv att du visst kan. Och fortsätt på din väg. Fortsätt alltid framåt.
Viska till dig själv i de stunder när du vill ge upp att det inte alls är försent.
Du kan.
Du orkar visst.

Om du inte har någon vän som stöttar dig, så var din egen bästa vän.
Ta hand om dig själv. Imorgon blir det bättre.

Sluta aldrig hoppas.

Du duger precis som du är

                                                                      * bild från morgueFile.com                                                                    
Låt aldrig någon säga åt dig hur du ska vara eller vad du borde känna.
Låt aldrig någon annan bestämma hur du ska klä dig, vad du ska jobba med, vad du borde ägna din tid åt, vad som räknas och inte räknas.
Bestäm själv, för innerst inne vet du vad du vill och vad du längtar efter.
Ha på dig de kläder du mår som bäst i, det du trivs i, ägna din tid åt de saker du tycker om att göra och som gör dig glad. Som får dig att må bra även på längre sikt.

Låt ingen trampa på dig. Någonsin.

Det är en märklig sjuka i vår värld att vi ska låta alla andra bestämma vad som är rätt eller fel för oss.
Om man låter andra bestämma för länge går det till slut så långt att man inte vet vad man vill eller vem man är.
Det gör ont att tappa bort sig själv.

Men det går att hitta hem igen.
Det går att hitta svaret på vad man vill.
Man måste börja lyssna inåt och våga handla efter de svaga signaler man får därinifrån.
Våga lita på att den person som gömmer sig innanför skalet faktiskt tål att plocka fram i ljuset.
Du är nämligen helt unik.
Det finns ingen annan precis som du!

Och du duger precis som du är.
Idag och alla dagar.

Det blir bättre

Blir mer och mer medveten om hur viktigt det är att ta hand om sig.
På alla sätt.
Varenda dag.

Men framför allt i de perioder i livet när saker och ting inte går som vi vill att de ska gå.
När själva marken under oss skakar och det känns som att vi aldrig någonsin kan le igen.
När det känns som att allt och alla är emot oss.

Det är då man ska se till att man blir sin egen bästa vän.
Tillåta sig själv att bli arg, gråta, få ur sig vad man känner.
Och se till att man inte glömmer bort att andas.
Påminna sig själv om att det blir bättre. Snart.
För det blir det alltid.

Och sedan göra vad man kan för att få i sig mat, sova, röra på sig..
Göra saker man tycker om.
Försöka hitta så många glädjeämnen i livet man bara kan.
För de finns där och bara väntar på att bli upptäckta =)

Hoppas ni tar hand om er ordentligt och får en underbar lördag!!