Läser med häpnad i pressen om vilken inställning vi på min arbetsplats skulle ha till misshandlade kvinnor. Blir bestört och upprörd och ledsen, precis som alla de kollegor jag har pratat med. Ingen av oss känner till denna undersökning som vi skulle ha svarat på. Och jag arbetar ändå heltid på denna arbetsplats sedan många år tillbaka. Vi känner inte igen den inställningen. Inte för fem öre. Snarare har vi svårt att hålla våra tårar tillbaka för dessa kvinnors skull. Vi har väl inarbetade rutiner för att ta hand om dessa kvinnor och vi prioriterar alltid dessa kvinnor högt.
Vi dokumenterar alltid skadorna med fotografier samt i journaler.
Vi erbjuder alltid kuratorskontakt. Och vi försöker finnas där, kramar om, lyssnar, tröstar. För många av dessa kvinnor är vi en oas där de kan få känna trygghet för ett litet, litet ögonblick. Ett ställe där de äntligen vågar berätta efter år av tystnad. De vet att vi finns där, dygnet runt, när och om de behöver oss. Och att vi står på deras sida. Jag har aldrig hört att någon av mina kollegor skulle ha den inställningen att det är offrets fel att de blivit misshandlade. Aldrig.
Och nu oroas jag över hur de här skriverierna kommer att påverka dessa kvinnor det berör. Om de kommer att dra sig för att söka sig till oss. Om förtroendet vi har byggt upp under så många år har raserats. Om allt det arbete vi har lagt ner är förgäves.
För förtroende är A och O i dessa sammanhang.
Så för att uttrycka det klart, nej, det är aldrig någonsin ditt fel om du blir slagen eller misshandlad eller förödmjukad.
Det är aldrig ditt fel.
Våld är aldrig okej. Våld är aldrig godtagbart.
Du får aldrig någonsin tro att du förtjänar att bli slagen. Du får aldrig någonsin tro att det skulle vara ditt fel, att du inte förtjänar bättre. Och du får aldrig någonsin tro att vi som tar emot dig och plåstrar om dig skulle tänka något annat än att vi står på din sida och bara vill ditt allra bästa. Vi har valt vårt jobb för att vi vill lindra och hjälpa och rädda liv. För att vi älskar att jobba med människor.
Vi kommer helhjärtat att fortsätta vårt arbete med att plåstra om, sy ihop, krama om, trösta, fotografera, lyssna, gråta över hur våldet skadar och sargar både kropp och själ, bli illa berörda av alla dessa berättelser, hjälpa så gott det går, finnas där och hoppas och drömma om en bättre värld där kärlek och respekt råder och där våld anses oacceptabelt.
6 kommentarer:
Media är för snabba som vanligt, och förstår inte konsekvenserna av det de skriver. Forskaren bakom studien hävdar dessutom själv att medias bild är missvisande.
http://www.dagensmedicin.se/nyheter/uppgift-om-attityder-missvisande/
Det var Sveriges Radio (Eko-redaktionen) som var först med denna nyhet/"nyhet". Och de andra medierna hakade på. Och apropå förtroende så rankas SR högst i den s.k. förtroendebarometern, som ju mäter allmänhetens tillit till medier, institutioner m.m.
Också därför är detta extra sorgligt, att just mitt SR, där jag tidigare jobat, här verkar stå för en halv-, trekvarts- eller helanka. Det hela förefaller extremt hårdvinklat, eller snarare ännu värre. Public service-företagen SR, SVT och UR ska spela i en (helt) annan division när det gäller vederhäftighet än de flesta andra medier. SKA göra!
Men i särklass allra sorgligast är det förstås för SÖS, och vården överhuvudtaget, då studien av allt att döma presenterats galet. Var förresten inne på Dagens Medicin och kollade, enligt Nollans tips.
Annars är det kul att ha dig på bloggbanan igen. Du låg länge näst längst ner på min blogglista. Strax före Kloppan, med sista inlägget för en månad sedan, med rubriken: "Nirvana is here!"
Men det skrev inte du något om i ditt sista inlägg före dagens ...
Hej Nollan!
Visst är det så. Tyvärr. Och det har fått väldiga proportioner där folk tydligen uttalar sig på facebook och anser att vi som jobbar där borde sluta etc. Lite skrämmande.
Tack för länken, ska läsa.
Ha det gott!
Hej Bengt!
Ja, Sveriges Radio litar man ju på. Förstår att de rankas högst i förtroendebarometern. Men så sorgligt med denna vinkling av en "nyhet" som inte alls känns korrekt eller ordentligt undersökt. De hade bara kunnat skicka någon reporter och frågat vem som helst av oss om vi kände till denna undersökning överhuvudtaget. Eller iallafall låtit oss få säga vår mening och få ett ord med i laget. Nu är det bara allehanda experter och tyckare som uttalar sig.
Och sorgligast av allt är försås att det kan bli ödesdigra konsekvenser för de drabbade kvinnorna om de tappar förtroendet för oss. Och kanske inte söker alls.
Tack! Känns kul att vara tillbaka, har saknat bloggandet men inte hunnit/orkat med pga en massa beordrad övertid...
Hoppas du får en bra dag imorgon!
Oj. Jag skrev en kommentar här när inlägget var nytt men den föll visst bort.
Kul att läsa inlägg från dig igen även om ämnet inte var så kul. Jag är övertygad om att du/ ni gör ett bra jobb. Hoppas bara media inte förstört allt för mycket denna gången.
Jag känner igen det där att det är svårt att få ork att skriva när det blir för mycket på jobbet. Speciellt om man, som du, skriver långa och väl igenomtänkta inlägg. Hoppas du haft en skön jul och att någon tar sitt förnuft till fånga och anställer fler på ditt jobb ;)
Hej Ansibecki!
Oj, vad trist att din kommentar föll bort. :(
Tack snälla rara du.
Jo, har varit alltför mycket på jobbet för att hinna/orka med att skriva, sedan har jag varit sjuk ett tag och inte orkat skriva. Tyvärr.
Hoppas du haft en underbar jul och önskar dig en god fortsättning på det nya året!
Skicka en kommentar