måndag 2 januari 2012

Ett nytt år, en ny dag, ett nytt liv

                                                                      *bild från morgueFile.com


Ett nytt år ligger framför oss.
Och när det nya året möter oss med sina 365 alldeles blanka och oskrivna dagar med skimrande och förförande löften om ett nytt och bättre liv, inspireras vi till att avge våra alldeles egna löften.

Nu ska vi äntligen ta tag i allt det där som inte blev gjort förra året. Och åren innan dess. Nu ska vi äntligen lyckas med det som vi har misslyckats med alla andra år.
Nu ska vi äntligen ta tag i våra liv.
Nu ska vi börja om, starta upp, styra in på våra drömmars stig och börja vår vandring mot våra högt uppsatta mål.

Ett nytt år ligger framför oss alldeles orört och oförstört. Så nu ska vi äntligen lyckas äta nyttigt, sluta med diverse irriterande och osunda ovanor, bli rika, smala, vältränade, välmående och bli det perfekta jag vi alltid drömt om att bli.
Den där personen som aldrig gör ett enda misstag eller snubblar en enda gång.
Som alltid gör det som anses vara rätt och riktigt.
Och man måste ställa frågan; är vi egentligen inte redan perfekta precis som vi är?

Vi avger våra löften och hoppas på att vi just i år ska kunna hålla fast vid dessa löften året ut åtminstone.
Vi hoppas och tror att det här är vår chans, vår möjlighet, vårt hopp och vår väg framåt mot att få leva vårt liv så som vi önskar att leva det. Utan svagheter. Utan skavanker. Utan misstag.

Och så faller vi.
Och vi ger upp.
Och känner oss karaktärslösa, svaga, misslyckade och fullkomligt hopplösa.

Men det är aldrig sant.
Vi har bara stött på lite hinder på vägen.
Saken är den att vi kan börja om på nytt varje dag. Varje morgon när vi vaknar ligger ett tomt och oskrivet blad framför oss. Varje dag gör vi våra val. Och varje dag har vi en chans och en möjlighet att göra ett annat val än igår. Varje dag inbjuder livet oss till att lämna det som har varit bakom oss och istället blicka framåt och möta det som kommer med mod och tillförsikt och en smula nyfikenhet.

Det ligger inom räckhåll, vårt mål.
De ligger inom räckhåll, våra drömmar.
Med små, små steg, dag för dag, kan vi ta oss dit.
Men vi behöver ha lite överseende med oss själva.
För ibland faller vi. Vi snubblar över stenar som vi inte hinner upptäcka i tid.
Vi fastnar aningslöst i fällor på vägen som vi aldrig kunnat förutse innan vi började och som tar tid innan vi lyckas ta oss ur. Vi faller och vissa gånger faller vi hårt. Vi gör oss illa på någon vass sten som skär upp stora revor i vår dröm. Och så tappar vi hoppet.
Och ibland så river och sliter gårdagen i oss så att vi tycker att vi står och trampar på samma fläck i en evighet utan att komma framåt en meter.

Det är då vi ska minnas att vi får en ny chans varje dag. Att vi kan börja om varje dag.
Och att vi alla faller ibland. Att vi gör oss illa. Men att vi också blir starkare när vi reser oss upp och fortsätter mot våra mål.
Vi behöver inte vänta till nästa år om vi snubblar och faller en bit in på det här året.
Varje dag får vi en ny möjlighet att börja om på nytt.

8 kommentarer:

Bengt sa...

För min del är nog det enda vettiga nyårslöftet att under 2012 ta mig till Fåfängan lite oftare. Eller åtminstone en eller annan gång under året. Ett i mitt tycke alldeles för bortglömt smultronställe i Sthlm. Och alldeles för turistiskt underutnyttjat. Vid pass 23.30 påbörjades vandringen till detta höga mål, för att bese fyrverkeriskådespelet över stan vid tolvslaget. Broddman är även jag numera (finns ju nuförtiden mer diskreta varianter) - så inget fall där inte, vare sig upp eller ner. Du har ju rätt i det du skriver. Som på nationsnivå: det är evolution/utveckling som är hållbart och livskraftigt, inte hastig revolution.

kjell sa...

Visst vore människan tråkig om den var alldeles perfekt.
Att falla ibland gör att man blir påmind om konsten att resa sig upp , finna en ny väg.
Mål kan man ju ha , bara man inte sätter för oöverstigliga mål utan att man får tillfredställelsen att kunna nå sitt mål inom rimlig tid.
Fast några små olater kan man väl tillåta sig att försöka jobba bort, lyckas vi inte i år så kanske vi fixar det nästa nyårslöfte.
kul dock att se dig i skrivande form igen
Önskar dig en fin kväll

nurseblog sa...

Hej Bengt!

Åh, Fåfängan... Det var evigheter sedan jag var där, måste jag erkänna. En riktig pärla.

Mycket klokt att ha broddar, det är ju rent livsfarligt halt på gatorna ibland. Bra att det finns lite mer diskreta varianter, fåfängan får oss ju annars lätt på fall...

Önskar dig en fin dag!

nurseblog sa...

Hej Kjell!

Ja, perfektion är inte särskilt eftersträvansvärt, egentligen.
Vi skulle aldrig lära oss något eller hitta nya stigar eller andra infallsvinklar om vi vore perfekta från början...

Mål tror jag vi behöver för att ge oss motivation och inspiration så att vi inte stannar och stagnerar eller helt enkelt ger upp. Men som du säger, de ska inte vara oöverstigliga för då är det ju lätt att tappa hoppet istället...

Hoppas du får en riktigt fin dag!

Yohanna i Las Palmas sa...

Hallå där!
Fick en award till min blogg och skulle skicka den vidare. Så jag valde ut mina fem favvosar och skrev lite om den. Och din blogg är en av dem ;)
http://yohannailaspalmas.webblogg.se/2012/january/man-ar-poppis.html

Hoppas allt är bra.

Hälsningar
Yohanna

Ansibecki sa...

För mig blir nyår ofta en liten väckarklocka eller en välbehövlig spark i ändan. Men jag tycker du har helt rätt i att varje ny dag är ett oskrivet blad. Man kan inte bygga ett sunt liv på enbart nyårslöften. Hoppas du har det bra!

nurseblog sa...

Hej Yohanna!

Vad glad jag blir!
Tackar och bockar allra ödmjukast!
Ledsen över att uppdateringen här varit så dålig bara. Hoppas kunna skärpa till mig på den fronten i fortsättningen.

Önskar dig en fin kväll!

nurseblog sa...

Hej Ansibecki!

Visst är det så. Tror vi alla behöver en liten spark i ändan ibland för att ta tag i våra liv. Iallafall jag.

Hoppas allt är bra med dig och att du får en fin kväll!