Nattligt kaos

                                                                       *bild från morguefile.com

Jag har precis överlevt ett riktigt tungt nattpass.

Och innan dess en kaotisk heldag där jag var tvungen att stanna kvar för personalen räckte helt enkelt inte till. För varje pass jag går hem och inga större missöden har inträffat så tackar jag min lyckliga stjärna och andas ut. Jag klarade det en dag till.

Det handlar inte längre om yrkeskompetens eller erfarenhet på de här passen när belastningen är så här hög.
Är man ensam ansvarig sjuksköterska för mellan tjugo till fyrtio patienter handlar det mer om tur i vissa lägen.
En enda dålig patient kan kräva att man är där och gör insatser större delen av tiden.
Och när man har tjugofem patienter blir det till att prioritera. Vem är sjukast?
Vissa saker kommer långt ner på att-göra listan i såna lägen.

Inatt så många svårt sjuka patienter att läkaren jag arbetade med var på väg att rymma sin väg.
Vi visste inte om vi skulle skratta eller gråta. Istället bet vi ihop och jobbade på.
Och mötte många saker vi hade behövt prata igenom efteråt.
Men det finns det ingen tid till.
Ibland berör helt enkelt all sorg och sjukdom och död extra djupt.

Förr i tiden fanns det tid för reflektion efter det att man som vårdpersonal mött tragiska dödsfall eller sjukdomsfall. Så är det tyvärr inte längre.
Det är bortrationaliserat.
Vi har en halvtimmes paus på ett tiotimmars arbetspass, det inkluderar toabesök, för sånt kan man inte springa iväg på under tiden man jobbar.

Mycket tid tas till att lösa frågan vart alla dessa patienter ska ta vägen?
När sjukhuset är överbelagt redan vid passets början?

Att trolla fram platser är det vi försöker med. Ringa runt. Böna och be att någon avdelning ska ta på sig ytterligare en överbeläggning i korridoren. Sitta i telefon och ringa runt till andra sjukhus. Geriatriken.
Och detta tar tid ska ni veta.
Tid som borde läggas på patienterna och ren medicinsk omvårdnad.
Men när man sedan inte lyckas trolla mer. När tricksen tagit slut och ingenting fungerar.

Då är det bara att se verkligheten.
Det finns inte tillräckligt med vårdplatser i Stockholm.
Så en del patienter får ligga kvar hos oss. I korridoren. Och en del får åka hem.
Fast de behöver sjukhusvård.
Så ser det tyvärr ut idag. Varje dag.

Läs gärna denna intressanta artikel av Jan Halldin, visserligen inte purfärsk men problemet har inte blivit mindre direkt.

Jag önskade att Filippa Reinfeldt hade dykt upp inatt och sett hur verkligheten ser ut.

Snö i massor

Puh.
Så var de här nätterna avklarade iallafall.

Och jag hade tur, det var någorlunda lugnt inatt också på jobbet, bara att tacka och ta emot =)
Men vi började inse när det var dags att gå hem att det nog skulle bli vissa svårigheter att ta sig hem.
All busstrafik inställd..
Vilket också innebar att personalen som skulle avlösa oss också hade vissa problem att ta sig fram.
Och kom sent.

Bara att gilla läget och stanna kvar tills de dök upp.

Sedan hem i vinande snöstorm på glashala trottoarer.
Inte precis vad man längtar efter när man har jobbat en hel natt.

Men det var väldigt skönt att krypa ner i sängen sedan när jag väl kom hem.

Nu huvudvärk tyvärr.

Klarvaken

Hopplöst att försöka somna när man väl vaknat till.
Det här är ett av mina problem med att jobba natt.
Idag vaknade jag strax efter tio.
Jag har legat och läst i hopp om att bli lite trött men icke.
Satt på tv:n med någon tråkig dokusåpa i tron att jag skulle somna till.
Men icke.

Nu sitter jag här pigg och klarvaken med en kopp kaffe.
Har gett upp mina försök att sova just nu.
Och ska jobba inatt igen :(
Nu hoppas jag ändå på att tröttheten ska drabba mig ganska snart så jag kan somna till en liten stund iallafall..

Tack och lov var det en ganska lugn natt.
Men jag upphör aldrig att förvånas över de saker folk söker för mitt i natten.

När jag skulle ta mig hem imorse blev jag varse att det var rena skridskobanan hem.
Vet inte hur det ser ut där ni bor, men här har jag inte sett till ett sandkorn så länge vintern har varat..man har väl sparat in på sandandet i år..
Det syns ju på rekordantalet sökande med benbrott också, tyvärr.
Måste ha sett ut som en överförfriskad hemvändare från krogen eller nåt när jag gick hem...för fick ta mig fram väldigt väldigt försiktigt... Hade varit tungt att komma tillbaka till jobbet med någon bruten handled eller något i den vägen..
Roligare kan man ha..

Hoppas ni får en fin dag!

Sömnlös

Har köpt gymkort idag. Är riktigt nöjd med mig själv.
Vi simmade förstås sedan också, men det var inte den bästa tiden att träna på.
Fullt med skolklasser och allehanda folk så trångt om utrymmet och inte en chans att hoppa i bubbelpoolen...
Efter simningen åt vi en god lunch med en cappuccino efteråt =)

Sedan har jag varit hemma och försökt att sova inför nattens äventyr på jobbet.
Men icke.
Har alltid haft svårt att sova på dagen, och jag antar att det inte blir lättare när man dricker kaffe precis innan..  Känns inget vidare att åka till jobbet och vara trött redan från början..
Gillar inte att jobba natt som sagt..