torsdag 9 februari 2012

När marken rämnar

                                                                *bild från morgueFile.com

Livet är ständig förändring.
Hur gärna vi än vill och hoppas och önskar och kräver att någonting ska förbli som det är för alltid.
Så kommer livet att förändras.
Varje gång. Gång på gång. 
Om vi så bönar och ber på våra bara knän.

Och hur hårt och innerligt vi än håller fast i någonting så att det aldrig ska lämna oss så kommer vi att tappa taget förr eller senare. Ibland för att vi håller så hårt att vi fullständigt krossar den dyrbara och ömtåliga skatt vi fick hålla i våra händer för ett ögonblick, ibland för att en del saker helt enkelt inte går att hålla i fångenskap.
De bryter sig ut förr eller senare.
Slår sig fria. Flyr för sina liv.
För att få luft och utrymme.

Hur gärna vi än vill frysa ett ögonblick av våra liv och stanna kvar där för resten av våra liv så kommer livet att förändras.
Det finns nämligen inga stillbilder i det pågående livet, bara en ständigt rullande film.
Vi har ingen pausknapp.

Livet är ständig förändring.
Trots att vi inte alltid ser det. Trots att vi inte alltid lägger märke till det.
Och trots att vi inte alltid vill se det eller uppskattar det eller önskar det.
Så förändras saker och ting. Ständigt.
Ibland så subtilt och litet och omärkligt att bara ett tränat och uppmärksamt öga kan se det.
Och ibland så outhärdligt definitivt och obarmhärtigt att marken under oss rämnar och vi faller så djupt att vi tror att livet är över.

Men om vi vill kan vi hämta styrka och kraft ur just själva förändringen.
Och försöka minnas när vi befinner oss där i mörkret, nere på botten, när vi känner oss som allra mest nere, fullständigt ensamma, värdelösa, när allt känns hopplöst och tungt och vi inte ser någon väg ut eller upp ur mörkret, att livet är ständig förändring. Allt förändras. Även detta.
Det kommer att bli bättre.

Något nytt är redan på väg.

2 kommentarer:

kjell sa...

Förändingar är positiva eller negativa beroende på vilken livssituation du har.
Men så viktigt det är att ha minnen av det som är positivt för attt gå vidare . Negativa minnen är dörrar som du måste stänga för att ta till dig förändringen.
Kul att se dig vid tangetbordet igen... (eller pennan som man sade förr)
önskar dig en jätteskön kväll

nurseblog sa...

Hej Kjell!

Ja, verkligen. Positiva eller negativa men oundvikliga. Tror livet blir aningen lättare om man tar till sig det, alldeles för många upplever att livet tar slut bara för att en förändring av livsvillkoren sker. Och oftast finns det ju ändå något att lära sig och utvecklas av i alla situationer i livet. Vi ser ju en ökning av antalet som försöker ta livet av sig på akuten, så oerhört sorgligt. Människor som har ett helt liv framför sig väljer att avsluta det alldeles för tidigt för att de tror att saker aldrig kommer att bli bättre. Oftast vänder ju saker och ting till det bättre så småningom.

Tack snälla!
Önskar dig en jättefin helg!