torsdag 10 november 2011

Livskvalitet


Häromdagen satt jag på en av söders mysiga restauranger och pratade livskvalitet med en kollega. Om hur viktigt det är att vi stannar upp ibland och funderar på vad som är viktigt i just mitt liv och vad livskvalitet innebär för mig. I just den här delen av mitt liv. Just nu, här, idag. Vi är alla olika och definitionerna på livskvalitet varierar. Men vi kan få idéer om vad som skulle förbättra våra liv om vi stannar upp och tänker efter för ett ögonblick eller två.

Ibland står vi nästan gråtfärdiga mitt uppe i våra plikter och uppgifter och åtaganden och bara överväldigas av känslan av att helt enkelt inte räcka till. Vi vill så mycket men tiden räcker inte till. Vi behöver lära oss att vi inte kan göra allt. Vi hinner inte. Vi måste välja. Vi måste sålla bort det oväsentliga. Vi måste lära oss att säga nej till en hel del saker för att kunna säga ja till det som vi verkligen vill ha mer av i våra liv. Saker som vi mår bra av.
Saker som gör våra liv lite mer skimrande och som får oss att le.

Alltför många gånger hinner vi inte ens tänka efter eller reflektera över vad vi vill och faktiskt behöver och innerst inne önskar oss, vi bara kör på och betar av alla våra måsten och borden med förhoppningen att listan tar slut någon gång. Men det gör den aldrig. Det kommer alltid att finnas hur många saker som helst att göra eftersom vi ständigt lägger till nya saker som vi borde och måste göra. Så länge vi inte har lärt oss att prioritera rätt och säga nej ibland kommer våra listor att växa och bli längre och längre. Till slut är listan så lång att vi inte längre kan se slutet på den. Och då börjar vi många gånger må dåligt. För vi vill hinna med och räcka till och lyckas slutföra det vi åtagit oss. Förstås.

Stressen förtär oss inifrån. Stjäl vår livsglädje och livnär sig på vår energi.
Det är så många människor som knappt mäktar med livet längre, så många som baxnar under tyngden av alla saker som behöver utföras att de inte orkar bära en sak till och ger upp.

Vi verkar ha förlorat förmågan att ta hand om oss själva.
Vi behöver sakta in och hoppa av karusellen ibland.
För att känna efter om vi verkligen är på rätt väg. Om vi själva får plats och har tillräckligt med utrymme i våra egna liv. Om vi mår bra precis som det är eller om vi behöver göra någon förändring för att kunna vända på en nedåtgående trend.
Vi mår helt enkelt inte bra av för mycket negativ stress.

Kanske kan vi låta just den här dagen bli en liten vändpunkt i våra liv. Kanske kan vi säga nej till någonting vi helt enkelt inte mäktar med att göra just nu och istället öppna upp för det som vi verkligen har längtat efter att få göra. Men som tidigare inte har fått plats i våra liv.

Gör någonting som får dig att le idag. Eller ännu hellre får dig att skratta högt.
Och får dig att må riktigt, riktigt bra.
För det förtjänar du.

4 kommentarer:

Bengt sa...

Medan jag läste inlägget lekte jag lite med tanken: Vad kunde ha skrivits under rubriken Livskvalitet av en akutsjuksköterska i Stockholm - 10 november 1911, för prick hundra år sedan? Sannolikt hade den texten handlat mer om materiella ting, mindre om "andliga" (använder det ordet trots att det kanske ger felaktiga associationer). Vi fick det vi saknade, men samtidigt förlorade vi det vi hade. I mångt och mycket. Även om alla generaliseringar är farliga (även föregående fyra ord). Försöker undvika svordomar både på min egen blogg och i kommentarer hos andra, men: Hög standard, vafan är hög standard? Hette det ju i låten från 1970-talet. Tja, ett sätt att uttrycka det är möjligen att just kvalitet är mycket, mycket viktigare än kvantitet. Även när det gäller helheten.

Ansibecki sa...

Som vi brukar säga på jobbet: Säger du ja till någon, säger du nej till någon annan. Det går inte att vara alla till lags. Det går inte att göra allt. Och om det ändå inte går att göra allt för andras skull, om man ändå måste säga nej till många. Då kan man väl någon gång säga nej till något för att kunna säga ja till sig själv? Annars blir det ett ständigt nej till dig själv. Från dig själv. Och alla har inte turen att ha någon annan som ser till att just du får ett ja till att du tar hand om dig själv. Kanske lite rörigt resonemang men jag skyller på att jag är trött... Hoppas du fattar vad jag menar.

nurseblog sa...

Hej Bengt!

Vilken intressant tanke! Tror du har rätt att det skulle ha handlat mer om materiella ting. Fint uttryckt, att vi fick det vi saknade men förlorade det vi hade.. Så sant. Man önskar att det fanns ett sätt att ha både-och istället för antingen-eller. Det är den där svåra balansgången som ställer till det för oss. Vi tippar över åt ena eller andra sidan, det är verkligen inte lätt att hålla balansen här i livet.

Tror också det, att kvalitet är betydligt mycket viktigare än kvantitet.

nurseblog sa...

Hej Ansibecki!

Det är verkligen sant. Det går bara inte att vara alla till lags. Det är helt omöjligt.

Förstår precis hur du menar och håller med! Just så är det. Så viktigt att komma ihåg det.
Varje dag.