söndag 3 april 2011

Låt inte rädslan hindra dig



Överallt dessa dörrar omkring oss. Anonyma dörrar. Färgstarka dörrar.
Mörka och hotande dörrar.
Inbjudande dörrar som lämnats lite på glänt.
Och sedan alla dessa låsta, skrämmande och till synes fullständigt ointagliga dörrar.
Som stänger oss ute. Ibland, tyvärr, för att vi inte tillåts att gå innanför.
Vi passar inte in eller så är vi helt enkelt inte välkomna av olika och ibland outgrundliga skäl.

Men ofta, alldeles för ofta, för att vi inte vågar glänta på dörren för att se vad som döljer sig därinnanför.
För att vi inte vågar knacka på. För att vi hellre tyst skyndar oss förbi än tar en chans och kanske riskerar att göra bort oss. Även om det faktiskt är möjligt att det döljer sig något helt fantastiskt bakom någon av de dörrar vi så snabbt springer förbi.
Det spelar inte så stor roll.
Vi väljer hellre att missa en del härliga erfarenheter än att möta våra rädslor och utmana dem.

Men problemet är att våra rädslor oftast inte försvinner bara för att vi ignorerar dem.
Istället smittar det av sig på andra områden i våra liv.
Tills det till slut genomsyrar hela vårt liv.
Rädsla smittar nämligen.
Och i värsta fall kan det leda till att vi blir väldigt begränsade.
Vi blir mer och mer bakbundna och tillåter oss bara ett begränsat livsutrymme.
Som blir mindre och mindre ju mer vi låter rädslan styra oss.
Till slut går vi självmant in i ett litet, litet  rum och låser alla dörrar omkring oss.
Och vi vågar inte komma ut i första taget.

Vi behöver ingjuta mer mod i oss själva.
Strunta i att vi är rädda och göra saker vi aldrig gjort förut.
Se rädslan i ögonen och med darrande steg gå vidare ändå.
För varje steg blir det nämligen lättare. Och för varje steg är en seger vunnen.

Vi behöver pröva nya saker för att utmana våra rädslor och vidga vårt livsutrymme.
Vem vet, vi kanske har några dolda, slumrande talanger som bara väntar på att väckas till liv?
Och även om vi inte upptäcker några större livsavgörande saker på vår väg så kanske vi ändå får lite bättre självförtroende. Vi kanske har lite roligt. Vi kanske upptäcker att vi inte gillar en viss sak. Bra. Då vet vi det, vi är en erfarenhet rikare och vi har lärt oss något nytt om oss själva. Eller så hittar vi en ny fascinerande hobby. Eller får nya vänner. Det är inte så dumt det heller.

Så låt oss öppna de där dörrarna som vi tror är stängda för oss.
Låt oss se rädslan i ögonen och gå vidare ändå.
Bara fortsätta gå. Framåt, vidare.

Det finns tusen och åter tusen dörrar och upplevelser som bara väntar på oss.
Det är upp till oss om vi vill närma oss en av dem och knacka på.
Och våga ta steget in genom den där dörren. Idag.

2 kommentarer:

Ansibecki sa...

Med uppmuntran från andra har jag faktiskt provat det där i olika perioder av mitt liv. Såhär i efterhand är jag jättetacksam till de där människorna som gav mig sparken i ändan eller det där uppmuntrande ordet som krävdes för att jag skulle våga. Tänk vad många härliga, roliga och spännande saker jag hade missat annars!

nurseblog sa...

Hej Ansibecki!

Det är otroligt berikande att pröva på saker man aldrig vågat göra förut. Ofta ångrar man bara de saker man inte vågat sig på, för man undrar hur livet hade blivit, om man bara vågat...