måndag 22 augusti 2011

Vi ser bara det vi vill se

                                                                           * bild från morgueFile.com


Ibland kan livet kännas så enformigt och meningslöst och hopplöst trist och grått och tråkigt att vi är färdiga att ge upp. Resignera.
Vi suckar och beklagar oss högljutt men det gör ingen skillnad.
Ingenting förändras ändå.
Vårt lilla ekorrhjul fortsätter att snurra. Runt, runt, runt. Och vi springer på. Fortare och fortare.
Våra rutiner kväver oss och snärjer oss. Våra plikter och måsten lägger sig som ett koppel runt vår hals och vi tycker inte att vi kommer någonstans. Vi ser samma saker om och om igen på vår färd genom våra dagar och veckor och månader. Vi gör samma saker om och om igen.

Vissa dagar önskar vi att vi bara kunde dra täcket över huvudet och gömma oss för omvärlden och blunda för den bistra verkligheten därutanför.
Och vi önskar oss väldigt långt, långt bort någonstans. Helst till något avlägset och fjärran land. Och vi önskar oss långt, långt bort ifrån vår egen kropp. Och vårt eget liv. Vi vill vara någon annan. Ha ett helt annat liv. Bo på en annan plats. Kanske i en annan tid.
För då skulle nog allt kännas bättre. Livet skulle bli så mycket enklare.
Plötsligt skulle vi bli sedda och hörda och förstådda.
Vi skulle lyckas med allt vi företog oss.
Om allt bara var annorlunda.

Fast det fungerar ju inte så. Det vet vi ju.
Gräset är inte grönare på andra sidan staketet. Det ser bara så ut.
Vi riktar nämligen hela tiden blicken utåt, bort från oss själva.
Och vi glömmer bort att vi själva faktiskt befinner oss utanför vårt eget synfält.
Vi ser helt enkelt inte oss själva.
Och vi ser inte hur grönt gräset faktiskt är på vår egen sida av staketet.

Ibland kan det vara läge att förändra vårt fokus.
Och vända blicken inåt.

För när livet känns trist och grått är det väldigt sällan för att det verkligen är trist och grått.
Och det beror sällan på omständigheterna.
Eller på någon annan runt omkring oss.

Istället beror det allt som oftast på att vi bara ser det vi vill se.
Vi ser det vi fokuserar på och riktar vår uppmärksamhet emot.

Och om vi ständigt väljer att rikta den mot andras liv så går vi helt miste om alla upplevelser i vårt eget. För om vi blickar inåt kommer vi att häpna över de rikedomar som faktiskt redan finns där.
Vi har allt vi behöver där inom oss för att kunna leva ett oerhört spännande och inspirerande intressant liv. Vår fantasi har inga gränser, våra tankar kan bege sig vart som helst och utforska vad helst de vill.

Om livet känns grått och trist och tråkigt kanske vi ska rikta blicken inåt och se om det finns någonting vi kan göra för att förändra det. Bryta våra invanda rutiner. Öppna oss för vår inre värld, våga bli lite mer och större och färggladare och modigare än vad vi redan är. Göra sådant som vi verkligen känner för även om det är något annorlunda eller om vi riskerar att sticka ut från mängden. Öppna oss för världen runt omkring oss. Prata med människor vi aldrig brukar prata med. Se en typ av film vi aldrig brukar se. Äta en typ av mat vi aldrig vågat pröva förut.
Att testa något vi aldrig gjort förut kan snabbt förvandla den tråkigaste dag till en dag att minnas i åratal efteråt.

Ofta sitter vi stenhårt fast i våra gamla vanor och rutiner. Vi ser samma sorts film om och om igen, fast med andra skådespelare. Vi lyssnar på samma typ av musik, fast med olika band.
Vi äter samma sorts mat om och om igen.
Det är inte så konstigt att vi blir uttråkade ibland.

Men om vi öppnar oss för något nytt varje dag, kanske vi inser att det finns så oerhört mycket som vi aldrig tidigare har utforskat eller upptäckt eller lagt märke till.
Så många fantastiska saker som vi bara undvikit att närma oss eller titta på.

Och när vi inser det förstår vi att livet egentligen inte kan vara tråkigt och grått och meningslöst.
Det är bara vi som inte vågat gå ut i världen och börjat leva livet fullt ut.


5 kommentarer:

Anneli Sjögren sa...

Klokt sagt/skrivet!! Visst är det så!! Bra att bli påmind, tack för det!!

Svar från min blogg:
Tack nurseblog!!
Ja, jag tycker verkligen om armbandet! ♥ Sen att det är min lille son som har tillverkat det gör det ju ännu finare!!
Jag har haft en jättefin kväll i goda vänners lag!! Jag får väl önska dig god natt istället med tanke på vad klockan är!! :P

Anneli Sjögren sa...

Oops! Glömde kryssa i att jag vill få uppföljningskommentarer till mailen...! Gör det nu istället!! :D

kjell sa...

Visst är det lätt att fastna..i slentrian och det tycker jag kan vara destruktivt. Det är jätteviktigt att våga pröva...
något annat . Man kan ju låta bli att kolla samma gamla TV-program , man kan hitta något recept- detta har jag aldrig testat -då skall jag pröva
Kanske pröva ett nytt vin eller en nu öl. Jag kan ta mig en sillabit och en snaps en vanlig vardag om jag känner för det. Men väldigt många säger " va..en tisdag!! men herregud man måste ju inte äta eller dricka efter almanackan...men många är så fastlåsta. Slentrian är farligt oavsett vad det gäller- då blir det tråkigt tillslut och det kan döda på ambition, visioner och relationer.
Nej ,släpp fram spontaniteten och improvisationen och våga....
hoppas du har en bra kväll

nurseblog sa...

Hej Anneli!

Tack snälla!
Vilken duktig son du har, det var verkligen jättefint, ditt armband!
Alltid härligt att umgås med goda vänner.
Hoppas du får en fin dag!

nurseblog sa...

Hej Kjell!

Ja, tyvärr är det alldeles för lätt att fastna i sina rutiner, jag får påminna mig själv om det om och om igen...
Och nästan alltid när jag gör något utanför det jag brukar göra så gnistrar livet plötsligt till och blir lite roligare och intressantare.
Bara det att prova ett nytt vin eller ett nytt recept eller att se ett tvprogram man aldrig brukar se kan precis som du säger väcka liv i livsandarna.
Så stämmer helhjärtat in i din uppmaning, släpp fram spontaniteten och improvisationen och våga!

Må så gott!