Efter en underbar helg i skärgården med kvittrande fågelsång och däremellan en svindlande vacker tystnad slås jag av hur mycket ljud av alla de slag som omger mig en vanlig dag på jobbet. På väg till jobbet. På den stressiga halvtimmen när alla slänger i sig sin lunch. På väg hem från jobbet. Hur mycket oljud som slår emot mig och som jag inte har någon möjlighet att värja mig emot.
Det är svårt att stänga ute ljud.
Det tjuter i taket från larm. Någon skriker högt av smärta. Någon vrålar av ilska. Jag blir utskälld för att allt tar så lång tid. Fem personer pratar i munnen på varandra, rapporterar nya patienter, ordinerar mediciner, ber om avdelningsplats, frågar mig något samtidigt som jag sitter i telefon och försöker ge råd till en orolig anhörig.
Det borras på våningen över. Sökare piper ideligen. Det ringer från olika rum och i många telefoner samtidigt. Det slamras från britsar och smälls i dörrar.
Och efter en helg utan allt detta märker jag plötsligt att jag störs rejält av det oväsen som omsluter mig dagarna i ända och som inte ger mig någon ro. Plötsligt blir jag irriterad över att alla pratar i munnen på varandra och ändå förväntar sig att jag ska höra och komma ihåg vad som sagts.
Jag vill bara fly in i tystnaden för ett ögonblick.
Om det finns något vi inte vill se i vår omgivning kan vi alltid välja att blunda. Vända bort blicken. Fokusera en liten bit bortanför det man absolut inte vill eller orkar se. Det är kanske inte alltid önskvärt. Men det går.
Men när det kommer till allt ljud omkring oss, till oväsen, till prat och skratt, skrik och tjut, gråt och hostattacker, larmsignaler och telefonsignaler, slammer från ombyggnader och borrmaskiner och alla andra ljud, kan vi inte välja. Det är inte lika lätt att stänga av hörseln. Öronproppar skulle kanske hjälpa men är inte riktigt något alternativ, inte på mitt jobb iallafall.
Men vad som skulle hjälpa tror jag är om vi lärde oss ta lite mer hänsyn till varandra.
Visar lite mer respekt.
Inte avbryter och börjar prata med någon som sitter upptagen i telefon, för att ta ett exempel.
Såvida det inte är livsviktigt och absolut inte kan vänta, förstås.
Inte pratar i munnen på andra.
Det är ju också ett mycket bättre sätt att kommunicera.
Att vänta tills någon har tid att lyssna.
Då kan man också lättare bli förstådd och hörd.
Och man vet att det budskap man lämnar över blir uppfattat och emottaget.
Mycket av alla de ljud som omger oss och sköljer över oss i vår vardag är svåra att eliminera.
Men med vårt sätt att kommunicera med andra kan vi ändå göra en liten skillnad, tror jag.
Genom att visa respekt för att andra inte kan ta emot vad vi säger när de är upptagna med annat och istället väntar några minuter kan vi underlätta för både oss själva och varandra.
Och om vi unnar oss att uppsöka tystnaden ibland kan vi få lite balans i det ständiga sorlet som omger oss.
För det är oerhört svårt att urskilja sin egen röst mitt i allt oväsen.
Det är svårt att höra vad man själv vill.
Det kan till och med vara svårt att uppfatta vad man själv tänker och tycker.
I tystnaden kan vi plötsligt höra vår egen röst tala.
Med våra alldeles egna ord.
Och vi hör den berätta om vad som är viktigt för just oss.
Och det är så vi lär oss vilka vi verkligen är.
Det är så vi kan finna vår egen väg i livet.
4 kommentarer:
"Inom oss alla finns ett centrum av stillhet omgivet av tystnad", som Hammarskjöld sa när han invigde FN-skrapans meditationsrum. Men tystnaden blir onekligen allt mer sällsynt. Det finns ju de som påstår att det är dagisets införande som gjort att den allmänna ljudnivån höjts, när alla tidigt lär sig att det gäller att överrösta alla andra. Jag vet inte. Tjattret vid en redaktionsdesk är inte heller någon större hit alla gånger. Väderprognoserna satte p för min planerade skärgårdstur i helgen. Det blev Kungsholmen runt istället. Där var det inte riktigt lika tyst som bland öarna ...
Hej Bengt!
Vackra, inspirerande och tänkvärda ord som alltid av Hammarskjöld.
De orden ska jag bära med mig och tänka på när det väsnas som värst runt omkring mig.
Jag kan tänka mig att det inte är speciellt lugnt och tyst vid en redaktionsdesk heller...
Där jag var ute på Mörkö var vädret som tur var betydligt bättre än väntat så jag blev glatt överraskad. Sedan regnade det en del på söndag förmiddag förstås.
Då satt jag mest och plockade otäcka fästingar ur pälsen på brorsans hund...
Kungsholmen runt är inte så dumt det heller faktiskt. Det är en vacker stad vi bor i.
Hoppas du får en fin kväll!
"att kunna höra tystnaden" blir alltmer en egenskap som man är glad över att man har.
Det betyder mycket som du säger att bara kunna lyssna till naturens ljus, riktigt välbefinnande.
Vi har en mängd (o)ljud runt omkring oss som faktiskt tröttar huvudet. Har du tänkt på hur hög volymen är i reklamfilmer. Ha på tv:en och blunda eller gå in ett annat rum- det är otroligt vilket himla oljud reklamfilmerna kan få ur sig. Man har faktiskt mätt decibelen och kommit fram till att ljudnivån ligger alldeles för högt egentligen.
Önskar dig en skön kväll med fågelkvitter på HIFI kanske så du har kvar den fina upplevelsen från naturen
Hej Kjell!
Tycker jag upptäcker det mer och mer, välbefinnandet som finns i tystnaden. Det är väldigt mycket (o)ljud som omger oss och som man blivit så van vid att man inte ens noterar det. Man blir trött och irriterad men förstår inte alltid varför.
Har tänkt på det där med reklamen jag också. Plötsligt får man sänka volymen för att inte grannarna ska tro att man fått spader eller blivit döv... Konstigt att det inte kan vara samma ljudnivå på reklamfilmer som på nyheter och vanliga filmer. Men tanken är väl att man inte ska missa reklamen medan man går och kokar kaffe eller så...
Jag har otroligt nog fågelkvitter utanför mitt fönster. Det bor ett gäng småfåglar och ett underbart skatpar på innergården här. Skatorna badar i en buckla på taket till cykelstället. De blir jättesura om det inte finns tillräckligt med vatten att bada i.
Ha en fin dag!
Skicka en kommentar