Herre på täppan

                                                                         * bild från morgueFile.com

Vem är det som bestämmer i ditt liv?
Du vet väl att du har full bestämmanderätt?
Ibland så släpper vi taget om rodret och låter andra ta över befälet och sköta navigeringen åt oss. De vet kanske bättre. Tror vi. Hoppas vi. De är kanske lite modigare. För det krävs mod att föra befäl. Det krävs mod att gå i täten. Och det krävs mod att själv försöka styra skeppet mot hamn när det stormar och blåser orkan runtomkring.
Ibland är det helt enkelt lättare att låta någon annan ta över.
Det blir enklare så. Så vi kompromissar. Vi vill inte ställa till besvär.

Eller så släpper vi taget om årorna och låter vår lilla eka guppa runt ute till havs lite vind för våg. Och så hoppas vi innerligt att ödet ska visa oss vägen. Föra oss varsamt i land vid våra drömmars strand.

Vi vet inte heller alltid vad vi vill. Tiden går och går, dagarna fylls med allt som hör vardagen till, det är inte så ofta vi hinner stanna upp, sätta oss ner och fundera på vad vi egentligen vill ha ut av livet.

Men det kanske är värt tiden.
Det kanske är värt besväret.

Vi kanske upptäcker att vi gått på någon annans stig alltför länge.
Låtit någon annan, eller några andra, eller rent av alla andra i vår närhet peka ut riktningen åt oss.
Men hur ska de kunna känna till vår väg?
Vår destination kanske ligger åt ett helt annat håll än vad de hoppas på.
Deras drömmar för oss kanske inte alls stämmer överens med våra egna.

Det är dags att återta befälet över våra egna liv.
Bestämma oss för i vilken riktning vi vill segla. Åt vilket håll vi ska färdas.
Göra det bästa vi kan för att få det liv vi drömmer om.
Oavsett vad andra tycker och tänker om den saken.

Det är dags att vi intar platsen som herre på täppan i våra egna liv.
Den tillhör nämligen oss.