söndag 13 mars 2011

Ett helt annat perspektiv

                                                                                          * bild från wikipedia

Det uppstår så ofta missförstånd mellan oss människor.
Vi är så säkra på att vi förstår vad någon annan menar så vi slutar lyssna ganska omgående i ett samtal.
Stänger igen öronen och bildar oss en alldeles egen uppfattning om innebörden av orden som sägs.
Börjar ivrigt argumentera och försvara oss. Avbryter när ett nytt försök görs till att förklara. Ilsknar till.
Kanske rent av vänder ryggen till och går vår väg.

Vi glömmer så lätt bort att vi alla betraktar världen från helt olika perspektiv.
Att våra utgångspunkter ofta kan vara vitt skilda åt.

Om jag sitter och lurar i vassen ser jag något helt annat ur mitt grodperspektiv än vad du gör som stolt flyger högt ovanför mitt huvud och betraktar världen uppifrån.
Det är helt olika perspektiv. Totalt olika.
Det innebär inte att det ena eller andra perspektivet nödvändigtvis är bättre eller sämre.
Vi ser bara världen på olika sätt därifrån vi står.

Det är därför det är så viktigt att ta sig tid att verkligen lyssna på det som sägs.
Läsa mellan raderna ibland. Se längre och djupare än till den yttre presentationen.

Inse att mitt perspektiv inte är det enda. Inte heller alltid det bästa eller det rätta.
Och inse att bara för att jag byter perspektiv ibland så rasar inte min värld samman.
Men det kanske uppstår sprickor i de murar jag byggt upp omkring mig.

Och min värld kanske blir lite rikare och fylld med nya färger.

6 kommentarer:

Bengt sa...

Får mig att tänka på ett citat från DN, som jag tror var allra först med formuleringen:

"Utsikten bestämmer åsikten."

Eller om det var:

"Utsikten avgör åsikten."

Nollan sa...

Så sant - ibland är det nyttigt att försöka tänka att man sitter i någon annans stol eller går i någon annans skor.

nurseblog sa...

Hej Bengt!

Mycket klokt citat!

Blev återigen påmind om detta idag på jobbet, hur olika våra utsiktspunkter är.
Och hur lätt det uppstår missförstånd, minst sagt.

Trots att vi alla jobbar mot samma mål. Tror och hoppas jag iallafall.

nurseblog sa...

Hej Nollan!

Det är det verkligen!
Har märkt att det underlättar en hel del i mötet med både patienter och anhöriga.
Dessutom gör det jobbet betydligt intressantare..

Ansibecki sa...

Verkligen något man behöver påminna sig själv om. Gång på gång på gång... :)

nurseblog sa...

Hej Ansibecki!

Det är just det där med gång på gång på gång som är grejen...

Vad skönt det vore om en sådan insikt och förståelse alltid var helt självklar hos oss alla.