fredag 4 mars 2011

Munkavle på?

                                                            * bild från expressen.se  
                                                                                                                                                           

Det är turbulens på jobbet.
Många som har slutat, ska sluta eller funderar på att sluta.
De flesta på grund av missnöje med vår arbetssituation.
Det är för tungt, stressigt och detta i kombination med låga löner och hopplösa arbetstider får folk att söka sig vidare. Trots att de älskar själva jobbet med patienterna.

Det leder oundvikligen till en del prat och åsiktsutbyten i vårt personalrum.
Enda stället där vi hinner reflektera och prata med varandra.

Igår fick jag höra att det tydligen inte är okej längre.
Vi skrämmer bort de nyanställda med vår negativa inställning.
Det har tagits upp på ett flertal möten och nu är det nya riktlinjer som gäller.
Det ska bara pågå positiva samtal under lunchen nuförtiden.

Men om folk går på knäna. Knappt orkar ta sig igenom en arbetsdag.
Ska man inte tillåtas att lufta sina känslor med sina kollegor?
Oftast känns det lite bättre efteråt. Man får lite ny kraft, hittar kanske en ny infallsvinkel.
Så orkar man möta kaoset ett tag till.

Vad skulle det leda till om alla är tvungna att le och säga att vi är nöjda med vår arbetssituation i det här läget? Det måste väl vara bättre på alla sätt att det förs en öppen dialog om hur verkligheten ser ut. Att missnöjet förs fram i ljuset och man kan titta på hur situationen ska bli bättre istället.

De flesta av oss som jobbar förstår förstås att det är viktigt att inte bara gnälla eller vara negativa, och faktum är att vi skrattar en hel del på våra raster också.
Men man kan inte dölja att en arbetsplats är för hårt belastad med att be folk att visa upp ett falskt leende och säga att allt är bra. Det löser inte några problem. Tyvärr.

3 kommentarer:

Aggie sa...

Vi har hatt noen lignende utfordringer der jeg jobber. Det er vanskelig det der. Når er det ventilering, og refleksjon? Når blir det kos med misnøje? Det er en vanskelig balansesgang. Jeg, synes det er viktig å ta opp det man er misfornøyd med på riktig plass, og med riktig person.

nurseblog sa...

Jo det är verkligen en svår och vansklig balansgång.. Tror dock det tippar över åt alldeles fel håll när ledningen vill börja styra över vad som ska yttras i fikarummet..

Samtidigt så tror jag att det är viktigt att hitta det positiva i tillvaron och inte helt gräva ner sig i allt som inte fungerar..

Men jag är övertygad om att en förändring behövs inom sjukvården, iallafall här i Sverige.

Ha en fin dag!

Aggie sa...

Og hysje bort problemer, har aldrig løst dem nei! Man må få dem frem, sette lys på dem.
God helg!