torsdag 31 juli 2008

Snurrig kväll

Var hur lugnt som helst när vi gick på vårt pass idag. Var på kirurgen, och hann inte vara där speciellt länge förrän det började komma in patienter på löpande band.. Var och varannan hade varit i slagsmål eller blivit misshandlad. Alla var inte helt nyktra heller, för att uttrycka det milt..
Hade fullt sjå att hålla reda på alla som lallade runt i korridoren.. Någon hann avvika, hade inte en chans att hindra honom. Hade lyckats stoppa hans blödning strax innan som tur var :) Annars hade han väl skrämt slag på folk ute på stan. Lite senare ringde sambon för han hade visst tagit sig hem och jag fick övertala henne om att dra med sig killen tillbaka till oss. Och tillbaka kom han. Lika blodig som tidigare. Aningen nyktrare. Och med en otålig sambo i släptåg. Som stup i ett kom fram och frågade när det blev deras tur. Det hela slutade med att han skrev ut sig själv. Utan att ha träffat doktorn.
Under tiden han var kvar blev det nästan storslagsmål i korridoren :/
Vi hade en riktig bråkstake inne som var färdigbehandlad och skulle hem. Men som tyckte sig hitta både vänner och ovänner i de övriga misshandlade patienter han såg överallt. Muckade gräl med allt och alla, hotade oss när vi bad att han skulle gå sin väg. Började skrika fula ord åt oss, vilket ledde till att flera killar ställde sig upp och skrek att han inte skulle kalla oss såna saker.. började dra ihop sig till slagsmål med ett gäng blodiga, redan sönderslagna patienter.. :/ Var tvungen att ringa väktarna eftersom hoten var rätt grova. Väntade en evighet men inga väktare kom.. Däremot var det nu så hög ljudvolym att det strömmade till annan personal till hjälp =)
Någon stackars tant hamnade mitt i röran och blev livrädd och började skrika och gråta hon också.. Fick söka väktarna ytterligare en gång när de började slåss. Då kom de iallafall..puh..
De kom tillbaka sedan för att säga att jag kunde söka dem igen om det blev mer bråk.. Hinner hända en hel del innan de dyker upp, det står ju helt klart iallafall...
Kommer vara extra tacksam när poliserna är med och håller vakt i fortsättningen..
Lägg till ett antal snurriga tanter, en ständigt ringande telefon med tusen konstiga frågor och mängder av saker att göra.. Kvällen var helt klart intressant och gick hur fort som helst..
Hade tänkt gå med och ta en öl efter jobbet men orkade inte.. det gjorde nog ingen som hade jobbat kväll, tror jag :/

Är ledig imorgon =)

2 kommentarer:

Olle sa...

Ja du kan ju knappast klaga på att du har ett händelselöst jobb iaf! :)
Fattar inte hur ni orkar...??

nurseblog sa...

olle: Hehe nej händelselöst är det inte direkt :)
Tror vi orkar för att det faktiskt känns som världens bästa jobb =)
Känslan av att få vara med och rädda liv går inte att beskriva med ord. Och glädjen över att få se människor bli friska/må lite bättre överskuggar oftast helt det tunga och sorgliga man onekligen möter och måste se i vitögat. Oftast, men inte alltid :(