söndag 7 september 2008

Tågtrafiken har spårat ur totalt

Idag tog hemresan drygt två timmar och fyrtio minuter :/ I och för sig med nästan en timmes väntan på en kall station inberäknad, men iallafall. Försöker verkligen samla mig för att behålla humöret och tålamodet, men känner hur irritationen växer mer och mer för varje dag som går. Hur svårt kan det vara att få bussar och tåg att gå i någorlunda rätt tid??
För några dagar sedan var det ersättningsbuss på grund av signalfel. Busschauffören bestämde sig för att köra sin egen väg. Hoppade över några stationer för att släppa av folk vid en stor station först, sedan skulle han vända tillbaka och köra till de stationer han hoppat över, vilket innebar att han bad oss andra att gå av flera kilometer innan våra hållplatser :/ Trodde det var dolda kameran först, men han menade tydligen allvar. Folk lämnade bussen i vredesmod.. För mig tog det drygt en halvtimme att gå hem.. Såg ett pensionärspar som stapplade av efter mig..
Man kunde nog höra en hel del fula ord mumlas när folk klev av..

Var alldeles stelfrusen när jag kom hem. Och det är ändå bara början på september :/ Hoppas det inte är någon indikation på hur kallt det kommer att bli den här hösten utan att det bara är en tillfällig svacka.. Vill gärna ha lite härlig sensommarvärme minst hela september ut :)
Saknar redan de varma sommarkvällarna på uteserveringarna.

Idag blev jag påmind om en av anledningarna till att jag verkligen gillar mitt jobb =)
Jag lär mig ständigt nytt varje dag. Det tar verkligen aldrig slut. Det dyker alltid upp någonting nytt som jag plötsligt ska utföra helt på egen hand eller som jag snabbt måste assistera vid.
Det gäller bara att inse att det är omöjligt att kunna allt och vara bäst på allt i det här jobbet. Idag fick jag hastigt assistera vid ett ingrepp som inte var speciellt trevligt för patienten. Men han var hur tuff och cool som helst. Fick lära mig en ny sorts gipsning också, och insåg dessutom hur tungt det är att stå och hålla upp ett ben med knäet i femton graders vinkel i en evighet ;)
Kanske kan räknas som att jag har motionerat idag nästan =)
En tjej på jobbet hade stegräknare på sig den dag hon satt som diskansvarig. Över tiotusen steg.. Då var det en måndag också visserligen, men ändå.. Vågar inte tänka på hur många steg man går när man jobbar ute på golvet eller som larm..

Måndag imorgon. Hehe kan man våga hoppas på att tågen går i tid, tro??

4 kommentarer:

Nollan sa...

Hade jag varit du är risken för att jag exploderat vid det här laget. Inte för att det hade hjälpt antagligen, men ändå :)
Du kan ju omöjligt fortsätta ha det så där någon längre tid, beträffande resorna till och från jobbet. Jag tågpendlade (+ en kort cykeltur i resp stad) under ett par år, 8 mil enkel resa, och det verkar smidigare än det du försöker dig på. Fast det är ju tur att du trivs på jobbet iaf :)
Ha en bra måndag!

nurseblog sa...

nollan: Jo jag känner att mitt tålamod håller på att ta slut nu :/ Exploderar nog endera dagen.
Håller på att leta lägenhet närmare jobbet, så det finns hopp om en förbättring iaf..
Tack detsamma!

Olle sa...

Jag är glad att jag åker bil till jobbet...tar max en kvart! :) Liite längre om bommarna är nere för tåget iofs...

nurseblog sa...

olle: Men hallå...max en kvart.. Det låter otroligt lyxigt det..inte för att jag är avis eller så ;)