lördag 17 maj 2008

I trötthetens tecken

Var aningen trött under dagen, men får väl skylla mig själv antar jag. Det första som möter mig på morgonen är en riktigt otrevlig tjej som jag skulle jobba med. Tur att det är så mycket folk på mitt jobb, så att man inte behöver jobba konstant med en person. Fast det är möjligt att hon bara hade en dålig dag, vad vet jag. Såg inte skymten av ett leende under hela dagen. Inte för att jag stod och glodde efter det heller, men iallafall..
Vissa gånger var det som att tala till en vägg, hon bara sket i att svara. Eller så hörde hon dåligt?
Enda gången jag anade lite vänlighet var när jag hjälpte henne med en sak.
Det värsta är att det är så lätt att bli på dåligt humör själv, det verkar smitta som vinterkräksjukan :(

Mötte en betydligt trevligare tjej på bussen på väg hem. Som vanligt kom det ingen buss på utsatt tid, ingen visste varför. Två bussar gick åt samma håll, men ingen dit jag skulle. Bussvärdarna (vet inte om det heter så) stod och flaxade med armarna, folk svor ve och förbannelse över sl, men jag och den här tjejen var nog lika härdade båda två, så vi tog det lugnt och började prata. Så småningom dök det upp en buss också. Satt och bubblade hela vägen hem, bussresan gick jättefort =).
Visade sig att hon också jobbade inom vården.

Kom hem och upptäckte att datorn var tröttare än jag. Ingen aning om varför. Får ta reda på det när jag har lite mer tid och energi. Och när supporten finns tillgänglig, förstås.

Hoppas ni får en riktigt skön söndag!

2 kommentarer:

beerbelly sa...

Lätt hänt att man är trött :)
Trist med grinig kollega. Kan förstås hända att man är sur men får ju försöka att inte ta ut det på kollegor. Inte schysst mot dem.
Kul med hemresan som lite bättring.
Ha en bra kväll och söndag!

nurseblog sa...

beerbelly: Alldeles för lätt, tyvärr ;)
Har dock varit aningen piggare idag, vilket förvånar mig en smula, var uppe rätt sent igår =)

Hoppas du får en jättefin söndagkväll!