Svart tisdag

Från dålig dag igår till en jävla skitdag idag, rent ut sagt. Kan man inte få lite paus mellan de jobbiga dagarna? Minst en vecka, tycker jag vore rimligt. Fick jag önska; aldrig mer såna här dagar.

Blev väckt kl 04 av att katten jag fått på besök (och som ockuperade min säng, var tvungen att flytta på honom när jag skulle sova) hade ner en blomkruka. Han åkte genast ut, skulle upp vid fem så jag blev lite irriterad.

Tog ett tidigare tåg, för att hinna med att dricka kaffe i lugn och ro på jobbet, vilket var en riktigt dum idé, men så är jag ju blondin också ;).

Efter en bit med pendeltåget; tvärnit. Och vi hade kört ihjäl en människa. Tydligen nån som bestämt sig för att hoppa framför tåget. En och en halv timme satt vi inlåsta på tåget, först skulle räddningstjänst, polis, ambulans jobba, sedan väntade vi på att tågpersonalen skulle bli avlösta (jag lider med den stackars lokföraren). När ny personal anlänt, visar det sig att tåget inte fungerade längre,och jag vill helst inte tänka på hur det kan komma sig. Till slut tas beslut om evakuering av tåget. Polis och brandmän hjälpte till att ta emot oss, eftersom vi fick hoppa ner på spåret. Vi blev ombedda att absolut inte titta åt vänster. Vilket alla förstås gjorde. Sedan lång promenad (tur att jag inte trippade omkring i högklackat) på alla stora stenar längs spåret, för det hände mellan två stationer. Ersättningsbuss till en ny station, där det väntande tåget fick problem med dörrarna. Kan det bli bättre? Som en riktigt dålig fars.

Ja, så mycket kan jag säga, att inte blev det nåt kaffe när jag kom till jobbet :(
Kom in vid tiotiden. Och jag gick vid sextiden hemifrån.

Sedan larm på larm under dagen (dvs när ambulanserna kommer in med blåljus). Och saker fortsatte att krångla, men på nåt sätt förvånade det mig inte ;).

Och vad händer på hemvägen? Jo, bussen kommer inte! För f...n. De ringer in en extra buss. Så hemma ca en timme senare. Hoppas trenden bryts imorgon. För om det är tänkt att veckan ska vara så här, då tänker jag dra täcket över huvudet och stanna där.

Pratade med en tjej som var alldeles skakig efter det att vi evakuerat tåget, fick lugna henne lite. En del stod och grät vid rälsen. Kanske skulle det finnas stöd för människor i såna situationer? De kunde väl skicka ut röda-kors-personal eller andra frivilliga. Det var ju rätt blodigt, om man säger så. Även om personalen täckt över tåget med lite filtar.

Det är för sorgligt att folk mår så dåligt att självmord tycks vara den enda utvägen.
Tänker också på de anhöriga och tågpersonalen.

Var rädda om er!