Förföljd

Måste ha samlat på mig en massa dålig karma igår eller nåt, för den här dagen var något i hästväg. Blev påhoppad på tåget på väg in till jobbet av en galen tant som skrek att jag skulle sluta stirra på henne. Jag var så trött att jag knappt fattade att det var mig hon skrek åt. Sedan gormade hon resten av resan, alla medtrafikanter var allt från kommunister till idioter. Det skulle polisanmälas och mitt i alltihop frågade hon om alla brukade gå omkring nakna hemma. Jag som hade tänkt slumra hela vägen in till stan. Jippie.

På hemvägen blev jag förföljd av en rejält påtänd kille, av någon anledning valde han att förfölja just mig, hur jag än försökte komma undan så kom han efter. Och argare och argare blev han förstås, så uppe i det blå att det inte gick att höra vad han sade. Men sedan, precis när jag kände att nu kommer han slå ner mig (han hade redan lyft armen mot mig ett antal gånger) så kom en kille som jag gått en infektionskurs tillsammans med som en räddande ängel. Efter ett tag gav den här påtända killen upp och lommade iväg. Är fortfarande skakig.

Möter ju en hel del sånt på jobbet, men då är det en helt annan sak. Där finns det resurser.

Och en annan helt osannolik sak (det kanske låter som om det är påhittat det här; men jag lovar att det är sant, jag har bara en förmåga att hamna i märkliga situationer) är att jag fick sällskap hem av en katt. Den följde efter mig från stationen, och nu har den lagt sig att sova i min säng =).
Säkert full av fästingar och annat mysigt. Jag skulle ju kunna bära ut den, men det är lite mysigt också. Bara den inte kissar i min säng eller nåt. Det skulle ju vara dagens höjdpunkt ;)