torsdag 12 juni 2008

Önskedröm

Ibland önskar jag att jag var född med helande händer.
Så att jag bara kunde lägga händerna på någon patient och så var allt bra igen. Ingen skulle behöva ha ont mer. Ingen skulle behöva gå hem från oss i vetskapen att de aldrig kommer att få se sin älskades ansikte igen.
Mina händer skulle inte bara kunna hela trasiga och sjuka kroppar, utan också alla dessa sönderslitna och ensamma själar som irrar omkring och aldrig hittar hem. Som gång på gång gör illa sig själva i hopp om att någon ska se. Att någon äntligen ska förstå. Att någon ska orka ta sig tid att verkligen lyssna.
Mina händer skulle nå in till dem i deras förtvivlan och skänka lite tröst och värme. Och jag skulle ha förmågan att få dem att inse det alldeles självklara; att de duger precis som de är.
Unga tjejer skulle aldrig mer behöva skära sönder sig själva i desperation och vredesmod för att de inte är snygga eller söta nog. Ingen skulle någonsin mer behöva svälta sig själv till döds i hopp om att bli smal nog för att duga, för att bli älskad. Ingen skulle längre behöva ta sitt eget liv för att de känner sig så ensamma att de inte står ut att leva längre.
Och mina händer skulle ha förmågan att uppenbara för alla människor som kämpar för att räcka till, att vara bra nog, eller att bli mer lik någon annan som utåt sett verkar mer lyckad;
att vi faktiskt redan är okej precis som vi är.

Fast det kommer förstås aldrig att hända.

6 kommentarer:

beerbelly sa...

Du är go och verkar jobba på rätt ställe :)
Kram

Unknown sa...

Men för många patienter betyder det säkert oerhört mycket att få se dina snälla ögon, höra värmen och omtanken i din röst och fyllas inombords av ditt härliga leende.

Glöm inte att du kan nå långt med de underbara egenskaperna...

nurseblog sa...

beerbelly: Tack snälla! Ibland är det så j-a svårt att inte kunna göra mer.
Hoppas du haft en superfin torsdag!
Kramar

nurseblog sa...

b-flat: Hehe jag är inte alltid snäll ska du veta ;)
Hoppas det går bra på nya jobbet!
Kramar

Nollan sa...

Har läst här ett tag och tyckte att det var dags att säga hej :)
Känner igen det där med att önska sig helande händer eller åtminstone ett litet trollspö i mötet med många patienter. Men mest av allt brukar jag önska att alla människor hade haft den egentligen självklara rätten att få växa upp i en trygg miljö och känna sig älskade för den de är. Tror att det hade räckt långt. Klart att det inte helar alla somatiska sjukdomar, men sjukdomar är ju en del av livet hur krasst det kanske än låter. Och heller vara sjuk och kanske även dö med vetskapen om att man är älskad än att leva utan den vetskapen, tror jag. Men som sagt jag hade inte haft något emot att kunna hela heller, om det nu hade varit möjligt.
Ha en bra fredag!

nurseblog sa...

nollan: Hej och varmt välkommen! Trollspö vore inte så dumt det heller ;)
Tror också det skulle räcka långt om människor bara fick möjlighet till en bra uppväxt.

Tror också att det är betydligt lättare att handskas med en svår sjukdom om man är älskad och slipper känna sig ensam.
Har fått in så många unga tjejer den senaste tiden som försökt ta livet av sig för att de känner sig helt värdelösa att jag bara får lust att storgråta..
Fast det hjälper ju inte någon.

Vore ju fantastiskt att kunna hela =) Man skulle nog bli rikskändis på kuppen..

Ha en bra fredag du också!